Klyra! Del 5

Hej på er! Efter så lång tid så har jag äntligen skrivit klar på berättelsen "Klyra!" del 5. Innan del 5 börjar så kommer det en liten Flashback:

"Vad är det som händer?! Har du ont någonstans?" säger Klyra och vet inte vad hon ska göra.
Men så får Charlie en liten flashback. Men han kan inte se något, allt är suddigt och dimmigt. Men det ända han lyckas se är två lite suddiga personen, det är en flicka och en pojke.
Vem är dem? Vem är flickan och pojken? Tänker Charlie. Men så blir smärtan värre och tappar medvetandet.
"Charlie!" säger Klyra.

Klyra

Del 5

Charlie känner att hans panna är kall, det känns som snö. Han sätter sig upp, något faller från hans panna ner till hans knä och ser att det är en påse med is. Så det var det här... 

Charlie kollar sig om kring och har ingen aning om vart han är.

"Vart är jag?" undrar Charlie. Han sitter på en vit säng en ganska lik en sjukhussäng och det finns ungefär fem stycken till bredvid honom.

Dörren till rummet öppnas och en kvinna kommer in.

"Du har visst vaknat, hur mår du?" säger kvinnan, hon ser ut att vara vid 25 års åldern. Hon är ganska lång kanske för att hon har högklackar på sig och har svart kort hår och har glasögon på sig. Kvinnan har på sig en vit kappa sådan som en doktor brukar ha och en svart lång ulle-tröja under, hon har en svart kjol.

"Vart är jag?" frågar Charlie till kvinnan. Men så känner han hur huvudet dunkar och värker. "Ah! Mitt huvud!"

"Ta det lugnt, du är inne i sjuksköterskan som är jag. Jag heter Emma." säger Emma och går fram till Charlie. Charlie lägger sig ner igen och Emma lägger påsen med is på Charlie's huvud.

Charlie känner genast hur hans huvud börjar bli kall och gör så att huvudet värker mindre.

"Din kompis förde dig hit, Klyra sa att du hade svimmat och var tvungen att bära dig ända upp hit till tredje våningen. Tänka sig att Klyra kunde bära dig ända upp hit." säger Emma och går fram till sitt skrivbord som är fullt med papper och mappar. "Vad hände egentligen??"

Charlie försöker minnas. Om jag minns rätt så höll jag på att minnas något men precis så kände jag hur mitt huvud började värka... Och jag tappade medvetandet.

Charlie ville inte berätta för henne vad som hände, det skulle kännas konstigt.

"Om du inte vill berätta så gör det inte bara." säger Emma. Charlie känner sig lättad. "Ditt namn är väll Charlie?"

"Ja." säger Charlie.

"Bra. Det är nog bäst om du stannar här inne i resten av dagen och vilar, du har huvudvärk och det inget allvarligt det går över i morgon." säger Emma och Charlie nickar som svar. "Jag har några saker att göra i pedagog-rummet, så du kommer att vara ensam en stund. Är det okej?"

"Ja det är det." säger Charlie. Emma lämnar rummet och Charlie är ensam igen.

Charlie känner sig trött och somnar om.

"Klyra!" säger en röst.

"Jag kommer!" säger en till röst.

"Aah!"

Charlie vaknar med ett ryck och andas häftigt. Han lugnar ner sig tillslut.

"Vilken konstig dröm... Vem är dem..?" säger Charlie till sig själv. Det är så många saker han undrar över.

I Klyra's klassrum.

"Svimmade han bara så där?" säger Maj.

Klyra sätter sig ner på hennes stol, hon är ganska utmattad av att ha burit Charlie hela vägen upp till tredje våningen.

"Nja.. Jag tror han fick huvudvärk eller något och tappade medvetandet." säger Klyra.

"De är ju lite konstigt, jag har haft huvudvärk många gånger men jag har inte svimmat av det." säger Ben. "Är du säker på att du inte slog honom i magen eller något? Dina slag är ganska hårda, vem som helst skulle ha svimmat."

Klyra känner sig arg, hon slår inte vem som helst.

Jag skulle aldrig slå honom!! Och ingen annan heller! Jag...

"Nej! Jag skulle aldrig göra något sådant mot min kompis." säger Klyra och alla i klassrummet kollar på henne, hon sa det ganska högt. Klyra går där ifrån arg.

"Du var lite väl för hård mot henne. Du vet ju att hon inte gillar att slåss, hon gör det bara när det behövs. Hon har inte slåss sen den där dagen och det vet du." säger Sara lite dystert.

"Du har rätt..." säger Ben och suckar. Maj ser ut som ett frågetecken, hon hade bara känt Klyra, Ben och Sara i tre år men ändå så visste hon inte vad dem snackade om.

Klyra springer upp till skolsköterskan. Emma kommer nyss ut från rummet.

"Emma!" ropar Klyra till henne och Emma vänder sig om.

Emma är ungefär 32 år men hon ser ut att vara runt 25 år. Hon är skolans skolsköterska och är väldigt bra på det också. Hon ser ut att vara lång med det är för att hon har högklackar på sig, hon har kort svart hår och har svarta ögon med glasögon. 

Klyra känner henne mycket väl, det är för att när Klyra var mindre så tränade Klyra kampsport i skolans kampsports klubb. Hon fick många blåmärken och brutna ben, dem andra i klubben var mycket hårdhänta mot henne, det var för att hon var den ända tjejen i klubben. Så Klyra spenderade mycket tid i sjukrummet. Så Klyra är den som vet mest om Emma i hela skolan, och det brukar ofta komma många personer och frågar vad hon gillar m.m.

Klyra går fram till Emma och frågar hur Charlie mår.

"Hur mår han?"

"Han mår ännu bättre än hur han mådde när du förde hit honom." säger Emma.

"Är det bra?" säger Klyra.

"Ja det är det. Men för säkerhetsskull så kommer han att stanna där i resten av dagen." säger Emma. "Ledsen Klyra men jag kan inte prata mer just nu, måste göra andra saker. Och förresten det var länge sen jag såg dig i sjukrummet."

"Aah det var det." säger Klyra och vinkar hejdå.

Klyra känner sig glad av att Charlie mår bra, men någat sa henne att det inte är över. Det är något fel med honom. Han kommer inte ihåg henne...

Efter skolan.

Klyra gömmer sig bakom en buske som är framför skolans entre. Klyra håller på att följa efter Charlie, hon vill veta mer om vad som har hänt och särskilt om att varför han inte kommer ihåg henne.

Jag såg en gång en spion film, så det här kommer säkert att gå jätte bra.

Allt går bra med det som Klyra inte vet är att Charlie inte är den ända som blir förföljd, utan hon är också förföljd.

Klyra går några meter bakom Charlie så att han inte ska upptäcka henne. Men så lägger någon en hand på hennes axel och Klyra hoppar till och skriker.

"Aah!" skriker Klyra men stänger omedelbart munnen och kollar bak och ser att det är Ben. Dumma Ben måste han förstöra allt också!! Hoppas inte Charlie hörde mig...!

Klyra vänder sig om för att se om Charlie inte har sett dem än. Men Charlie håller på att vända sig och Klyra börjar känna sig desperat. Hon kollar sig omkring och ser ett gömställe.

Hon sparkar Ben på magen så att han ramlar bak och hamnar bakom en buske och Klyra hoppar efter.

"Vad i helvete g...!" Ben hinner inte att säga mer för än Klyra lägger handen för hans mun och gör ett tecken om att han ska vara tyst.

Charlie vänder sig om och ser att ingen är där bara en rad med buskar och stora stenar och en fontän.

"Jag inbillade mig det nog bara." säger Charlie och fortsätter att gå.

"Puh! Jag trodde att han skulle komma på mig!" säger Klyra och tar bort handen från Ben's mun.

"Em.. Klyra." säger Ben.
"Ja."
"Den här ställningen är lite obekväm, kan du gå av..." säger han och Klyra märker att hon sitter på hans magen.
"Oj! Förlåt!" säger Klyra och ställer sig upp. Klyra borstar av lite jord från sina mörkblåa jeans, Ben gör samma sak fast på sina shorts.
"Du slår verkligen hårt visste du det? Jag undrar verkligen hur jag överlevde den dagen vi slogs mot varandra." säger Ben och lägger ena handen på magen, det gjorde fortfarande ont efter slaget.
Nej! Jag slog honom... Tänker Klyra.
"Ledsen, jag var tvungen att göra det! För annars så skulle Charlie komma på mig." säger Klyra.
"Det är okej! Men varför följde du efter Charlie?" undrar Ben. Klyra sätter sig bredvid Ben på det gröna gräset.
"Jag vill veta mer om vad som hände. Jag vill veta hur han överlevde bilolyckan och att varför han inte kommer ihåg mig. Charlie var den ända som kom fram till mig när jag hade en hård tid. Han är hur kan man säga han är som en bror för mig och en bästa vän på samma gång." säger Klyra och lägger sig på det gröna gräset.
"Jag förstår..." säger Ben och kollar på mig. "Förlåt om jag sabbade din plan..."
Jag förstår hur hon känner sig... Hon vill verkligen att han ska komma ihåg henne. Tänker Ben. 
"Äch det gör inget. Det kan ju inte altid gå precis som man vill." säger Klyra och ler.
"Men du kan ju bara gå till lärarna och be Charlie's adress." säger Ben och tar fram en coca cola från sin väska och börjar dricka.
"Jag vet... Jag tänkte göra det men sen så tänkte jag att jag vill helst göra det här själv, att jag vill vara den som gör så att han kommer ihåg mig och att jag har gjort det utan hjälp." säger Klyra.
"Okej.. Men om du skulle verkligen behöva hjälp så finns vi här för dig och det vet du." säger Ben.
"Så klart!" säger Klyra.
Men så kommer Klyra på något, något hemskt och det är något som hon skulle ha kommit ihåg för länge sen.
"NEEEEEEJ!!!!" skriker Klyra och Ben hoppar till av skräck, han tappar sin coca cola på marken och all dricka spills ut på gräset.
"NEEEEEEJ!!!!" skriker Ben. "Det var min sista!!"
"Jag glömde att jag skulle ha matematikprov efter skolan idag! Fredrik kommer att döda mig!!" skriker Klyra och ställer sig upp. "Ledsen Ben men jag kan inte stanna längre måste gå! HEEEJ DÅÅååå!"
Ben ser hur Klyra försvinner i en sekund. Han kollar ner på sin coca cola.
"Min coca cola..!" säger Ben ledsamt.

Vad tycker ni om den här delen? Kommentera!! Jag vill gärna veta vad ni tycker om mina delar. 

BYE BYE