Min första berättelse: Klyra! Del 1

Klyra

Del 1

Klyra går i skolkorridoren, det är ganska lugnt på morgonen men när klockan slår åtta...

"Ding! Dong! Ding! Dong!" låter skolklockan.

Hela marken skakar, det är som att det är en jordbävning på gång. Men så kommer det en rusande flock med elever i korridoren.

"Onej!" Klyra hoppar in i klassrummet bredvid så att hon inte ska bli nertrampad, "puh, jag trodde att jag skulle dö!"

Klyra ställer sig upp och fortsätter att gå till sitt klassrum.  När hon är framme så går hon in. Hon ser sina kompisar sitta tillsammans, dem har satt ihop sina bänkar så att dem satt i en liten cirkel.

"Hej! Hur mår ni?" säger Klyra men dem la inte märke till henne, dem är helt vita i ansiktena. Klyra rör vid Saras axel för att hon ska förstå att hon har kommit, men Sara reagerade väldigt mycket än det hon hade tänkt. Hon hoppar till och skriker.

"Aaah!" skriker Sara och dem andra hoppar också till.

"Ta det lugnt, det är bara jag! Klyra!" säger Klyra för att lugna ner henne och tar bort händerna från öronen.

"Förlåt Klyra, men jag trodde du var ett spöke!" sa hon och små grät lite.

Sara är 13 år och är väldigt glad tjej men är väldig rädd av sig. Hon har blont hår, bruna ögon och hennes hy är lite ljusbrunt. Sara hade varit i Thailand under sommarlovet och det håller på att gå bort. Hon gillar att rita och vill blir Konstnär när hon blir äldre.

Klyra är 13 år och är en ganska modig tjej och är väldig bra på kampsport och har vunnit över Kampsports klubbens starkaste medlem, Ben.

Hon är ganska rädd för mörkret, men det vet ingen förutom Sara eftersom hon och Klyra har varit bästa vänner sen etta så hon litar på henne. Klyra har ljusbrunt hår, honungs bruna ögon och hyn är beige. Hon vet inte vad hon vill bli när hon blir äldre.

"Sen när började spöken existera? Och varför tänker du på det nu?" sa Klyra.

"Ben berättade en spö..." säger Sara men hinner inte säga mer när Ben lägger händerna för hennes mun.

Ben är 13 år och är jätte bra på kampsport och är den starkaste medlemmen i hela kampsport klubben men den enda personen som har vunnit över honom är Klyra. Det var en väldigt imponerande duell, när dem slogs mot varandra så tog det femton minuter tills Klyra vann över honom. Ben såg ut som att ha blivit nedtrampad av en elefant, men Klyra såg inte heller så bra ut efter duellen.

Han har ljusbrunt hår, gröna ögon och hyn är beige. Han vill bli en kampsport mästare när han blir stor, men för att han ska klara det så måste han vinna över Klyra. Men hittills så har han förlorat.

"Snälla säg det inte! DU vet vad hon gör mot mig om jag skrämmer dig." viskar Ben till Sara.

"Vad är det? Vad är det som hon inte får säga?" säger Klyra och tycker att det är lite misstänksamt.

"Det var två tjejer som kom till skolan på natten för den ena tjejen hade glömt sin väska i sitt klassrum och den ena följde med för att hon inte ville gå ensam. Men när dem skulle precis hem så hörde dem en melodi, dem tyckte det var lite konstigt att en elev stannade i skolan och spelade pianot klockan nio på kvällen så dem följde efter melodin. Men när dem kom fram till musikrummet så såg dem... Ett spöke.

Det sägs att förut så fanns det en flicka i skolan som spelade pianot så bra att hon vann flera troféer i tävlingar. Men en dag så dog hon man hade hittat hennes kropp i en position som man sitter när man ska spela piano. Så man tror det är hon som spelar på nätterna. Men när dem skulle hem så kom dem inte ut och blev inlåsta och efter den dagen så hade dem försvunnit!" säger Maj.

Maj är en tyst tjej och är för det mesta ensam. Hon är en person som inte låter andra sänka henne och ibland kan man glömma att hon är i rummet. Hon är smart och har alla rätt i proven, men hon är också rätt sportig av sig och är med i ett fotbolls lag. Hon har kastanjs brunt hår och svarta ögon. Hon vill bli antingen bli en av dem mest smartaste uppfinnare eller bli en fotbolls proffs.

"Men hur vet man att det hände?" säger Klyra och vill att Sara ska må bättre.

"Nej, det är bara ett rykte och spökhistorien är en total fake*. Jag var uttråkad så jag ville skrämma er bara." säger Ben och gungar med stolen. Du, som alltid... Tänker Klyar och suckar.

*Betyder falsk på engelska.

Läraren kommer in, det var Petra.

Petra är en snäll lärare och är glad hela tiden. Alla eleverna tycker om henne och ingen hatar henne, alla är alltid tysta och lyssnar på henne varje gång hon ska ha pass med oss. Hon har blont hår och har blåa ögon. Hon har alltid kjol på sig med ett linne.

"Okej allihopa! Nu ska vi ha svenska sitt ner." Alla lyder som hundar och går och sätter sig på sina platser.

Klyra känner sig deppig, det var den 30 augusti. Det är den dagen hon avskyr mest. Den påminde henne om en händelse som hon vill aldrig komma ihåg...

--------------------------------------------------Tillbakablick--------------------------------------------------

"Klyra! Kom genast hit!" säger mamman Victoria.

"Okej mamma! Jag har något åt dig!" säger Klyra och skrattar glatt.

"Fröken sa att du har slagit en flicka!" säger Victoria argt.

"Va?! Men det var hon som försökte slå mig och hon ramlade precis när hon sprang mot mig!" säger Klyra.

"Ljug inte! Varför just du! Du skämmer bort mig! Du får se vad jag ska göra med dig när vi kommer hem!" säger Viktoria surt och börjar gå.

"Mamma vänta! Du glömde din present som ja gjorde åt dig!" säger Klyra och springer efter.

"Jag vill inte ha något från dig!" säger Victoria och puttar undan Klyra. Klyra ramlar och skrapar knäna och börjar gråta, men hennes mamma bryr sig inte hon bara går sin väg och lämnar sin unge precis som en katt som inte bryr sig om sina ungar och överger dem.

"Mamma varför? Jag ville ge dig halsbandet som jag gjode klart idag..." säger Klyra och ställer sig upp. Klyra går sakta hem och hennes skav sår börjar blöda men hon bryr sig inte.

Nästa dag

"Mamma! Han tog min leksak som du gav mig!" säger Klyra.

"Det är bara en leksak, glöm bort den nu! Kom så går vi hem!" säger mamman Victoria. Men Klyra ger sig inte och tar tag i sin mammas kjol.

"Men jag vill ha tillbaka den!!" säger hon, men mamman blir sur och slår Klyra.

"Vad är det du håller på med! Låt mig va! Du får gå hem själv!" skriker Victoria och går sin väg.

Men det var leksaken som du gav mig... Den ända saken som du har gett mig... Tänker Klyra och tårarna rinner ner från hennes kinder.

Dagen efter det

"Jag sa att du inte skulle ta kakorna!" sa Victoria till Klyra och ger henne en örfil.

"Förlåt mamma! Jag lova att jag inte ska ta något utan att fåga dig först!! Förlåt!!" skriker Klyra och gråter. Men mamman fortsätter.

Och så var det varje dag för Klyra... Tills en dag...

"Jag vill säga dig en sak, din dotter tog ens annans leksak i dag! Du måste uppfostra henne bättre." säger dagisfröken till Klyras mamma Victoria. Viktoria blir rasande.

"Det menar du inte!! Jag ska genas prata med henne!" Säger Victoria.

"Klyra!! Kom genast hit!!" ropar Victoria.

"Ja mamma!!" säger Klyra och går till sin mamma.

"Varför tog du ENS ANNANS LEKSAK!!" skriker Victoria åt henne.

"Men det var min leksak som jag höll på att leka med!" säger Klyra och bakar ett steg. Hon är rädd.

"Ljug inte!! Kan du inte sluta göra misstag!! Du gör så att jag skäms hela tiden!! Jag önskar att du aldrig hade födds!" skriker Victoria.

"Mamma jag lovar att jag inte ljuger!! Tro på mig!" säger Klyra och ber.

"Nej du är ett missfoster!!" skriker victoria och Klyra kände hur hennes hjärta brast. "Du är en konstig flicka, dina ögon är så fula, jag gillar inte när du kollar på mig så där!"

Klyra börjar gråta, hon klarade inte av mer.

"Kom så går vi hem, jag ska visa dig vad jag gör med dumma barn som du!" säger Victoria och släpar Klyra efter sig, på vägen så får Klyra skavsår och blåmärken, hennes mamma släpade henne som om hon var skräp.

När dem kom hem så slängde mamman Victoria Klyra i ett mörkt rum och låste in henne, rummet hade inga fönster och hela rummet var tom så tomt som Klyras hjärta, utan kärlek...

"Mamma jag vill inte att du hatar mig, vad är det som jag har gjort för fel?" säger Klyra hela tiden och tårarna bara forsar ner för hennes kinder.

Efter ett dygn så börjar hon känna sig hungrig. Hon undrar om hennes mamma ska komma och låsa upp dörren och förlåta henne. Hon känner sig så ensam och rädd. Men så börjar det lukta rök, det var som om att det brann någonstans.

"Uh! Vad äckligt! Mamma det ryker de ryker! Mamma öppna dörren!" ropar Klyra och bankar på dörren. Men Viktoria verkar inte höra henne.

Men så känner hon sig ännu mer ensam, det var som att hon var den ända på jorden. Inte ens hennes mamma lyssnar på henne.

"Mamma!!!" skriker hon allt vad hon har och svimmar av syre brist.

Efter tjugo minuter

Klyra öppna försiktigt ögonen och det första hon ser är en blå vacker himmel.

Hon ställer sig upp och ser sig om kring, villan hon hade bott i hade brunnit upp allt var svart. Men hon hade klarat sig, hon hade varit  inne i huset hela tiden utan att hon själv hade brunnit upp.

"Vad har hänt? Vart är mamma?" säger Klyra, men hon vet att ingen kommer att svara henne och tårar börjar komma ner för hennes kinder. Det kändes som allt det hon gjorde var fel och att allt var hennes fel.

Men så hör hon sirener. Det kom massa poliser och brandmän och det första dem gjorde var att gå fram till henne.

"Hur är det?! Mår du bra? Har du bränt dig?" säger en polisman. Klyra kollar på polismannen men säger inget.

Vad är det med flickan, hennes ögon ser så tomma ut och vad är det som har hänt henne att hon ser så ledsen?

"Ring en ambulans! Hon kan vara skadad!" ropar polismannen till dem andra och dem kommer genast.

I sjukhuset

"Den här flickan mår bra bortsätt från skavsår och några blåmärken. Jag är säker på att i morgon bitti så kan flickan lämna sjukhuset." säger doktorn.

"Vad bra! Men det som är dåligt är att hennes hus brann upp, och vi hittade ingen information om hennes familj som skulle kunna ta hand om henne." säger polismannen sorgset.

"Men varför tar inte du hand om henne? Hon blir säkert glad att få veta att du blir hennes nya familj." säger doktor och går ut från rummet. Polismannen tycker att doktorn har en poäng där.

Polismannen går fram till Klyra.

"Klyra, vad skulle du tycka om jag blir din nya pappa?" säger polismannen. Men Klyra svarar inte hon blir helt tyst, men hon rycker bara på axlarna.

"Jag tar det som ett ja! Jag heter Mark men om du vill kan du kalla mig pappa." säger Mark och ler.

Nästa dag

"Här är ditt nya hem. Hoppas du gillar det." säger Mark. Men Klyra är tyst och rycker på axlarna, hon har inte pratat sen branden inträffade. Mark visar resten av huset tills det blir kväll. Mark bäddar ner Klyra och släcker lampan och går i väg.

Men Klyra börjar bli rädd, hon känner sig så ensam hon vill inte bli övergiven igen. Hon kände hur mörkret slukar henne.

Hon klarar inte mer och skriker allt vad hon har. Mark hör skriker och kommer rusande till Klyras rum.

"Vad är det som händer!" ropar Mark. Klyra fortsätter att skrika utan att sluta. Mark vet inte vad han ska göra men så går han fram till Klyra och kramar henne.

"Ta det lugnt, jag är här nu." säger Mark och Klyra känner sig varm inom bords, det är första gången någon kramar henne på det sättet, hon slutar att skrika och blir tyst.

"Pappa..." säger Klyra och somnar om...

--------------------------------------------------Slut på Tillbakablicken--------------------------------------------------

"Hallå! Finns det någon där!!" ropar Ben.

"Eh?" säger jag och jag känner mig som att jag nyss hade vaknat från en dröm.

"Lektionerna har slutat för länge sen. Ska du stanna här hela dagen eller?" säger Ben.

"Oj! Jag la inte märke att till att vi hade redan slutat." säger Klyra och plockar undan sina saker.

"Du var väldig fundersam i dag. Petra försökte att väcka dig men du vaknade inte." säger Ben och skrattar lite.

"Jaha..." säger Klyra och bryr sig inte.

"Eh... Mår du bra? Du ser inget vidare bra ut..." säger Ben.

"Jag bara kom i håg en sak som jag helst vill glömma." säger Klyra och går sin väg. 

Jag står inte ut med att komma ihåg alla stunderna när jag var med min mamma. Dem är så smärtsamma. Tänker hon och suckar.

"Ska vi gå och äta eller?" säger Ben.

"Nej jag är inte hungrig.." men så börjar Klyra's mage kurra. "Okej, kanske lite."

Ben och Klyra skrattar. 

Vad tycker ni?? Kommentera!!

Nästa del kommer kanske i morgon vem vet :) 

BYE BYE