Klyra! Del 3

Tjenare! Jag hoppas ni gillade min andra del också :D

Här kommer Del 3!! 

När du ska läsa den här delen så lyssna på den här låten: "Born to die" Sångare: Lana Del Rey. Låten passar med det som händer i den här delen, så pröva. Men om ni inte orka så gör det inte bara.

Men först en liten tillbaka blick på vad som hände i förra delen :D

"Hur visste du att vi följde efter dig?" säger Sara och kommer fram med Maj och Ben.

"Det skulle vem som helst kunna märka." säger Klyra. "Men varför?"

"För att du såg så ut att vara ledsen." säger Sara. "Ledsen.."

"Det gör inget." säger Klyra.

"Men varför är du så ledsen?" säger Sara.

"Eh.. Okej, jag såg en person i morse när jag satt i tåget." säger Klyra. "Jag såg Charlie."

"Vem sjutton är Charlie?" säger Ben.

"Som ni vill, jag ska berätta. Jag ska berätta min och Charlie's historia."

Klyra

Del 3

Sara, Maj, Ben och Klyra sitter under en ek som finns bakom skolan. 

Alla är förberedda på vad Klyra ska säga.

"Charlie och jag träffades för flera år sen... Jag träffade honom när jag var 4 år." säger Klyra.

--------------------------------------------------Tillbakablick--------------------------------------------------

Klyra står och kollar på två små tjejer sitter vid sandlådan och leker. Klyra tar till sig mod och går fram till dem.

"Hej! Vill ni leka med mig?" säger Klyra vänligt och ler.

"Nee, vi leker helst ensamma än med en konstig typ som du!!" säger den ena tjejen.

"Stick ful öga!!" säger den andra tjejen.

"Juste stick demon öga!" säger den första tjejen och lipar.

"Jaha... Hej då." säger Klyra och går därifrån med ett hängande huvud.

Klyra gick till varje barn som fanns i parken om dem ville leka med henne, men hon fick samma svar hela tiden om och igen:

"Vi vill inte leka med konstiga typer som du! Stick demon öga!" och "Vem vill leka med dig! Stick ful öga!"

Hon ger upp och sätter sig under ett stort träd. Hon satt där helt ensam utan att vara med någon.

Men så hör hon några fot steg, någon kom. En kille kommer fram, han har blåa ögon, en mörkblå t-shirt och svarta shorts på sig, men det konstiga med honom var att han har en mössa på sig fast det var vår och varmt ute.

"Hej! Vad gör du här?" säger killen.

"Är ensam... Vem e du?" frågar Klyra till killen och kollar på honom.

"Jag heter Charlie, trevligt att råkas!" säger Charlie och sätter sig ner bredvid Klyra. 

"Och du då?" frågar Charlie till Klyra.

"Eh... Jag heter Klyra." säger Klyra.

"Finnt namn!" säger Charlie och ler.

Charlie tar fram en sak från hans väska. Klyra kollar på saken han tog fram, hon har aldrig sett en sådan förut.

"Vad är det för något?" undrar Klyra och pekar på saken Charlie har på knäna.

"Jag vet inte heller vad det heter men det är som ett mini piano, min mamma köpte det till mig för att jag ska kunna träna hemma." säger Charlie.

"Vad gör ett piano?" säger Klyra och tycker det verka vara något roligt. Klyra har ju aldrig sett ett piano eller hört någon spela på ett heller.

"Jag ska visa dig! Lyssna." säger Charlie och börjar spela på en melodi. Klyra sluter sina ögon, melodin gör så att alla hennes problem bara gick bort. Men så sluta Charlie att spela.

"Så vad tycker du? Jag gjorde den själv." säger Charlie och Klyra applåderar.

"Du är bra!! Jag har aldrig hört något så fint!" säger Klyra och ler. Charlie rodnar, ingen annan har sagt till honom att han är bra. Charlie's piano lärare är sträng och säger hela tiden att han spelar förfärligt.

"Tack! En underbar dag så ska jag bli berömd och spela piano inför publik... Och när det händer ska jag bjuda in dig." säger Charlie och ler.

"Ja! Jag gillar när du spelar!" säger Klyra glatt.

"Men lova att du kommer." säger Charlie.

"Jag lovar! Jag ska inte missa det för något annat i världen." säger Klyra och dem skrattar.

Efter en stund så frågar Charlie.

"Men varför satt du här helt ensam?" säger han och Klyra blir sorgsen.

"Ingen vill vara med mig..." Säger hon och suckar. "Men jag börjar bli van med det! Inget att oroa sig för, för det är rätt skönt att sitta i skuggan helt ensam... Ensam..."

Klyra känner sig ännu mer ensam när hon hör ordet. Charlie kollar på Klyra.

"Du. Jag är också ensam. Ingen vill vara med mig heller, det är på grund av mitt snövita hår så det är därför jag har på mig den här mössan..." säger Charlie och håller hårt om mössan. "Men du är en snäll person, varför är du ensam?"

"Mina ögon. Det är på grund av dem, dem är honungs gula och det är ovanligt. Många tycker det ser ut som demonögon och det är därför alla hatar mig för det." säger Klyra och sänker huvudet. Hon lägger händerna fort för ögonen, hon ville inte att han också skulle tycka hon är konstig.

"Va? Dina ögon är vackra!" säger Charlie och ler, han tar tag i hennes händer och tar bort dem från hennes ögon. Ögonen började lysa av solljuset, dem lyste som guld. "Se! Dem lyser så fint."

Klyra känner sig glad, ingen annan har sagt det till henne förut inte ens hennes mamma. Hennes mamma sa altid att hon var en konstig och ful tjej.

Klyra bestämmer sig för att ta av Charlie's mössa.

"Men ditt hår är nog också fint!" säger Klyra och tar bort mössan från Charlie's huvud. Hans korta vita hår lyser i solljuset. "Se så fint det är!"

Charlie kollar med undrande ögon men så ler han. Han hade aldrig sett någon så glad förut.

"Vet du vad, ska vi vara kompisar?" frågra Charlie. Klyra skrattar.

"Klart jag vill!"

Nästa dag
"Klyra kom! Jag vill visa dig en sak!" ropar Charlie till henne. Klyra kollar upp och ser att det är Charlie. Hon blir glad och springer genast till honom.
"Jag kommer!"
"Jag ska visa dig en hemlig plats som jag har hittat." säger Charlie.
"Jag gillar hemliga platser!" säger Klyra glatt.
Charlie pekar på en skog. "Vi måste gå in i en skog. Så släpp inte taget om min hand."
Charlie tar tag i Klyra's hand och dem går sakta in till skogen. Ju mer dem gick in i skogen blev det mer och mer kallt och mörkare fast det var mitt på dagen.
"Det är ganska mörkt, är du säker på att vi inte ska tillbaka?" säger Klyra och håller ännu hårde om Charlie's hand.
"Va inte rädd, vi är snart framme." säger Charlie med en lugnade röst och Klyra känner sig lugn.
Dem fortsätter att gå mer och mer in i skogen, men så stannar Charlie och dem står framför en klippa.
"Har vi kommit vilse?" säger Klyra med en darrande röst.
"Nej! Vi ska klättra ända till toppen." säger Charlie och pekar på toppen av klippan.
”Vaaa! Ända upp dit!” säger Klyra och tycker att det är jätte brant så att ingen kan kunna klättra.

”Säg inte att du är rädd för höjder…” säger Charlie men märker att Klyra inte längre håller i hans hand, han kollar upp och ser att Klyra redan har börjat klättra.

”Vad väntar du på? Kom!” säger Klyra och vinkar. Charlie nickar och börjar klättra.

Efter tre minuter så kommer dem upp till toppen.

”Det gör ont i händerna!” säger Klyra och kollar på hennes händer, dem var fullt med jord och var helt röda.

”Oj! Vilken tur att jag kom med plåster.” säger Charlie och lägger tre plåster på Klyras händer.

”Du är bra på att förbereda dig.” säger Klyra men sen så blir hon tyst hon vänder ansiktet mot andra hållet och ser... 

”Vilken fin utsikt! Man ser stranden här i från och solen gör så att det ser ut som att vattnet är rött och att det glittrar.” 

Charlie ser att Klyra verkligen blev glad av att se den här stället. Han ser hur Klyra's ögon glittrar av glädje. 

”Det är därför jag ville visa dig den här stället. Det är fantastik eller hur.” säger Charlie och Klyra lägger sig ner för att vila efter att ha klättrat så mycket. Charlie tar fram sin mini piano och börjar spela på den, hans melodi verkade handla om stället. Men så kommer Klyra på en sak.

”Ajuste! Jag kom ihåg en sak!” säger Klyra och tar fram något från hennes ficka. Det var två gula armband gjord av runda pärlor. ”Här! Eftersom vi är vänner så tänkte jag att vi kan ha något gemensam.”

”Bra idé Klyra, jag tar på mig min genast!” säger Charlie och tar på sig det gula armbandet.

”Så länge vi har på oss dem så är vi bästa vänner! Och vi kommer aldrig att separera oss!” säger Charlie och ler.

”Precis!” säger Klyra och skrattar.

--------------------------------------------------Slut på Tillbakablicken--------------------------------------------------

"Så det är därför du har på dig det där armbandet hela dagarna." säger Sara.

"Ja. Varje gång jag tar på mig armbandet så känner jag en kontakt, som om han var i armbandet på nått sätt." säger Klyra. Men så blir hennes blick sorgsen. "Och det är mitt fel att han är död..."

"Va?" säger Ben. "Döda du honom?"

"Nej, det var en olycka." säger Klyra.

--------------------------------------------------Tillbakablick--------------------------------------------------

Efter en vecka

”Klyra! Här är jag!” ropar Charlie till Klyra och vinkar från andra sidan av vägen.

”Jag kommer!” ropar Klyra och vinkar tillbaka till Charlie. Hon springer mot honom och springer över vägen. 

Men så kommer det en bil med full fart. Klyra ser bilen och känner hur hennes ben inte rör sig, hon är rädd. 

”Klyra!” skriker Charlie och springer mot henne för att rädda henne. Charlie hinner och puttar undan Klyra från vägen. Hon lada andra sidan av vägen, i säkerhet. Man hör ett "bang!". Klyra ställer sig snabbt upp och ser att Charlie ligger mitt på vägen helt orörlig.

Nej... Charlie.... Tänker Klyra och börjar springa mot honom. 

"Charlie vakna!" Klyra skakar på honom, men så börjar han blöda och det kommer från huvudet. "Charlie vakna! CHARLIE!"

I sjukhuset

Klyra står bakom sjukrummets dörr och tjuvlyssnar på när doktorn och mamman till Charlie pratar.

"Ledsen men han kanske inte klarar sig... Han har tappat mycket blod och har fått ett rejält slag på huvudet." säger Doktorn och lägger en tröstande hand på hennes axel.

"Nej... Nej! Han får inte dö!" säger Charlies mamma, hon faller på knä och börjar att gråta. Klyra orkar inte att lyssna på mer och springer bort från sjukhuset. Hon springer till deras hemliga ställe och sitter där.

"Allt är mitt fel..." säger Klyra och deppar till.

Efter tre dagar

Det har gått tre dagar och Charlie verkar må bättre, fast han ligger i Koma. Doktorn vet inte om han någonsin kommer att vakna men Klyra tror inte att han kommer att klara sig utan vet.

Klyra hälsar på Charlie fast han inte har vaknat än.

Klyra ska precis öppna dörren till sjukrummet när hon hör Charlies mamma Jenny gråta.

Jenny sitter lutad mot Charlie's sjukhussäng och bara gråter.

"Vad är det som händer?" säger Klyra och kommer in.

"Charlie är... död!" säger Charlies mamma och gråter men så blir hon arg och kollar på Klyra med ilskna ögon. "Och allt är ditt fel! Om du inte hade funnits så skulle det här aldrig hända!"

Doktorn hör detta och kommer in. Doktorn tar tag i Jenny's axlar och försöker att lugna ner henne.

"Stop! Hon är bara ett barn!" säger Doktorn.

"Eh...! Om jag inte hade funnits... Skulle allt det här aldrig ha hänt..." Klyar blir helt förkrossad och springer där i från tårfylld. Hon kände sig skyldig över allt. Allt.

--------------------------------------------------Slut på Tillbakablicken--------------------------------------------------

"Det är allt. Det var sista gången jag såg honom." säger Klyra. "Så det är därför jag blev sorgsen när jag såg honom idag. Alla minnen kom tillbaka..."

Sara såg på mig och visste att Klyra var sugen på att gråta. Hon sträcker sig fram till henne och kramar Klyra.

"Vilken sorgsen historia. Förlåt, det är mitt fel att du var tvungen att berätta..." säger Sara. Klyra kände sig ledsen men ändå lättat över att ha släppt ut det.

"Det gör inget. Det känns ändå lite skönt att ha släppt ut allt." säger Klyra.

Klyra kommer hem och det luktar rök över hela huset. Säg inte att Mark försöker laga mat!!

"Pappa!" ropar Klyra och går direkt till köket.

Hon ser att hela Mark är svart och har en stekpanna i handen, och i stekpannan är det en svart klump och det verkar inte vara något ätbart.

"Oh hej Klyra! Jag håller på att laga middagen som du ser." säger Mark. "Gå upp du och jag säger till när maten är klar."

"Hur många gånger måste jag säga till dig att inte laga mat! En vacker dag så kommer du att brinna upp huset." säger Klyra. Hon tar fram en disktrasa en en stor hink fullt med vatten. 

Efter 20 minuters jobb och slit så är hon klar med att städa köket. 

"Wow! Köket ser ut att vara helt ny!!" säger Mark och hela köket glittrade(det glittrade inte direkt men det ser ganska rent ut). "Sen när har du varit så bra på att städa?"

"Man vänjer sig med tiden. Kommer du inte ihåg för flera år sen så fick du laga mat och jag fick städa upp allting eftersom du brände dig händerna hela tiden." säger Klyra.

"Nu minns jag..." säger Mark. "Ska jag beställa pizza?"

"Nej tack. Jag är ganska trött, godnatt!" Klyra går upp till sitt rum. Hon tar på sig sin pyjamas och lägger sig på sin säng.

Hon somnar några minuter efter hon landar på sängen.