Klyra! Del 5

Hej på er! Efter så lång tid så har jag äntligen skrivit klar på berättelsen "Klyra!" del 5. Innan del 5 börjar så kommer det en liten Flashback:

"Vad är det som händer?! Har du ont någonstans?" säger Klyra och vet inte vad hon ska göra.
Men så får Charlie en liten flashback. Men han kan inte se något, allt är suddigt och dimmigt. Men det ända han lyckas se är två lite suddiga personen, det är en flicka och en pojke.
Vem är dem? Vem är flickan och pojken? Tänker Charlie. Men så blir smärtan värre och tappar medvetandet.
"Charlie!" säger Klyra.

Klyra

Del 5

Charlie känner att hans panna är kall, det känns som snö. Han sätter sig upp, något faller från hans panna ner till hans knä och ser att det är en påse med is. Så det var det här... 

Charlie kollar sig om kring och har ingen aning om vart han är.

"Vart är jag?" undrar Charlie. Han sitter på en vit säng en ganska lik en sjukhussäng och det finns ungefär fem stycken till bredvid honom.

Dörren till rummet öppnas och en kvinna kommer in.

"Du har visst vaknat, hur mår du?" säger kvinnan, hon ser ut att vara vid 25 års åldern. Hon är ganska lång kanske för att hon har högklackar på sig och har svart kort hår och har glasögon på sig. Kvinnan har på sig en vit kappa sådan som en doktor brukar ha och en svart lång ulle-tröja under, hon har en svart kjol.

"Vart är jag?" frågar Charlie till kvinnan. Men så känner han hur huvudet dunkar och värker. "Ah! Mitt huvud!"

"Ta det lugnt, du är inne i sjuksköterskan som är jag. Jag heter Emma." säger Emma och går fram till Charlie. Charlie lägger sig ner igen och Emma lägger påsen med is på Charlie's huvud.

Charlie känner genast hur hans huvud börjar bli kall och gör så att huvudet värker mindre.

"Din kompis förde dig hit, Klyra sa att du hade svimmat och var tvungen att bära dig ända upp hit till tredje våningen. Tänka sig att Klyra kunde bära dig ända upp hit." säger Emma och går fram till sitt skrivbord som är fullt med papper och mappar. "Vad hände egentligen??"

Charlie försöker minnas. Om jag minns rätt så höll jag på att minnas något men precis så kände jag hur mitt huvud började värka... Och jag tappade medvetandet.

Charlie ville inte berätta för henne vad som hände, det skulle kännas konstigt.

"Om du inte vill berätta så gör det inte bara." säger Emma. Charlie känner sig lättad. "Ditt namn är väll Charlie?"

"Ja." säger Charlie.

"Bra. Det är nog bäst om du stannar här inne i resten av dagen och vilar, du har huvudvärk och det inget allvarligt det går över i morgon." säger Emma och Charlie nickar som svar. "Jag har några saker att göra i pedagog-rummet, så du kommer att vara ensam en stund. Är det okej?"

"Ja det är det." säger Charlie. Emma lämnar rummet och Charlie är ensam igen.

Charlie känner sig trött och somnar om.

"Klyra!" säger en röst.

"Jag kommer!" säger en till röst.

"Aah!"

Charlie vaknar med ett ryck och andas häftigt. Han lugnar ner sig tillslut.

"Vilken konstig dröm... Vem är dem..?" säger Charlie till sig själv. Det är så många saker han undrar över.

I Klyra's klassrum.

"Svimmade han bara så där?" säger Maj.

Klyra sätter sig ner på hennes stol, hon är ganska utmattad av att ha burit Charlie hela vägen upp till tredje våningen.

"Nja.. Jag tror han fick huvudvärk eller något och tappade medvetandet." säger Klyra.

"De är ju lite konstigt, jag har haft huvudvärk många gånger men jag har inte svimmat av det." säger Ben. "Är du säker på att du inte slog honom i magen eller något? Dina slag är ganska hårda, vem som helst skulle ha svimmat."

Klyra känner sig arg, hon slår inte vem som helst.

Jag skulle aldrig slå honom!! Och ingen annan heller! Jag...

"Nej! Jag skulle aldrig göra något sådant mot min kompis." säger Klyra och alla i klassrummet kollar på henne, hon sa det ganska högt. Klyra går där ifrån arg.

"Du var lite väl för hård mot henne. Du vet ju att hon inte gillar att slåss, hon gör det bara när det behövs. Hon har inte slåss sen den där dagen och det vet du." säger Sara lite dystert.

"Du har rätt..." säger Ben och suckar. Maj ser ut som ett frågetecken, hon hade bara känt Klyra, Ben och Sara i tre år men ändå så visste hon inte vad dem snackade om.

Klyra springer upp till skolsköterskan. Emma kommer nyss ut från rummet.

"Emma!" ropar Klyra till henne och Emma vänder sig om.

Emma är ungefär 32 år men hon ser ut att vara runt 25 år. Hon är skolans skolsköterska och är väldigt bra på det också. Hon ser ut att vara lång med det är för att hon har högklackar på sig, hon har kort svart hår och har svarta ögon med glasögon. 

Klyra känner henne mycket väl, det är för att när Klyra var mindre så tränade Klyra kampsport i skolans kampsports klubb. Hon fick många blåmärken och brutna ben, dem andra i klubben var mycket hårdhänta mot henne, det var för att hon var den ända tjejen i klubben. Så Klyra spenderade mycket tid i sjukrummet. Så Klyra är den som vet mest om Emma i hela skolan, och det brukar ofta komma många personer och frågar vad hon gillar m.m.

Klyra går fram till Emma och frågar hur Charlie mår.

"Hur mår han?"

"Han mår ännu bättre än hur han mådde när du förde hit honom." säger Emma.

"Är det bra?" säger Klyra.

"Ja det är det. Men för säkerhetsskull så kommer han att stanna där i resten av dagen." säger Emma. "Ledsen Klyra men jag kan inte prata mer just nu, måste göra andra saker. Och förresten det var länge sen jag såg dig i sjukrummet."

"Aah det var det." säger Klyra och vinkar hejdå.

Klyra känner sig glad av att Charlie mår bra, men någat sa henne att det inte är över. Det är något fel med honom. Han kommer inte ihåg henne...

Efter skolan.

Klyra gömmer sig bakom en buske som är framför skolans entre. Klyra håller på att följa efter Charlie, hon vill veta mer om vad som har hänt och särskilt om att varför han inte kommer ihåg henne.

Jag såg en gång en spion film, så det här kommer säkert att gå jätte bra.

Allt går bra med det som Klyra inte vet är att Charlie inte är den ända som blir förföljd, utan hon är också förföljd.

Klyra går några meter bakom Charlie så att han inte ska upptäcka henne. Men så lägger någon en hand på hennes axel och Klyra hoppar till och skriker.

"Aah!" skriker Klyra men stänger omedelbart munnen och kollar bak och ser att det är Ben. Dumma Ben måste han förstöra allt också!! Hoppas inte Charlie hörde mig...!

Klyra vänder sig om för att se om Charlie inte har sett dem än. Men Charlie håller på att vända sig och Klyra börjar känna sig desperat. Hon kollar sig omkring och ser ett gömställe.

Hon sparkar Ben på magen så att han ramlar bak och hamnar bakom en buske och Klyra hoppar efter.

"Vad i helvete g...!" Ben hinner inte att säga mer för än Klyra lägger handen för hans mun och gör ett tecken om att han ska vara tyst.

Charlie vänder sig om och ser att ingen är där bara en rad med buskar och stora stenar och en fontän.

"Jag inbillade mig det nog bara." säger Charlie och fortsätter att gå.

"Puh! Jag trodde att han skulle komma på mig!" säger Klyra och tar bort handen från Ben's mun.

"Em.. Klyra." säger Ben.
"Ja."
"Den här ställningen är lite obekväm, kan du gå av..." säger han och Klyra märker att hon sitter på hans magen.
"Oj! Förlåt!" säger Klyra och ställer sig upp. Klyra borstar av lite jord från sina mörkblåa jeans, Ben gör samma sak fast på sina shorts.
"Du slår verkligen hårt visste du det? Jag undrar verkligen hur jag överlevde den dagen vi slogs mot varandra." säger Ben och lägger ena handen på magen, det gjorde fortfarande ont efter slaget.
Nej! Jag slog honom... Tänker Klyra.
"Ledsen, jag var tvungen att göra det! För annars så skulle Charlie komma på mig." säger Klyra.
"Det är okej! Men varför följde du efter Charlie?" undrar Ben. Klyra sätter sig bredvid Ben på det gröna gräset.
"Jag vill veta mer om vad som hände. Jag vill veta hur han överlevde bilolyckan och att varför han inte kommer ihåg mig. Charlie var den ända som kom fram till mig när jag hade en hård tid. Han är hur kan man säga han är som en bror för mig och en bästa vän på samma gång." säger Klyra och lägger sig på det gröna gräset.
"Jag förstår..." säger Ben och kollar på mig. "Förlåt om jag sabbade din plan..."
Jag förstår hur hon känner sig... Hon vill verkligen att han ska komma ihåg henne. Tänker Ben. 
"Äch det gör inget. Det kan ju inte altid gå precis som man vill." säger Klyra och ler.
"Men du kan ju bara gå till lärarna och be Charlie's adress." säger Ben och tar fram en coca cola från sin väska och börjar dricka.
"Jag vet... Jag tänkte göra det men sen så tänkte jag att jag vill helst göra det här själv, att jag vill vara den som gör så att han kommer ihåg mig och att jag har gjort det utan hjälp." säger Klyra.
"Okej.. Men om du skulle verkligen behöva hjälp så finns vi här för dig och det vet du." säger Ben.
"Så klart!" säger Klyra.
Men så kommer Klyra på något, något hemskt och det är något som hon skulle ha kommit ihåg för länge sen.
"NEEEEEEJ!!!!" skriker Klyra och Ben hoppar till av skräck, han tappar sin coca cola på marken och all dricka spills ut på gräset.
"NEEEEEEJ!!!!" skriker Ben. "Det var min sista!!"
"Jag glömde att jag skulle ha matematikprov efter skolan idag! Fredrik kommer att döda mig!!" skriker Klyra och ställer sig upp. "Ledsen Ben men jag kan inte stanna längre måste gå! HEEEJ DÅÅååå!"
Ben ser hur Klyra försvinner i en sekund. Han kollar ner på sin coca cola.
"Min coca cola..!" säger Ben ledsamt.

Vad tycker ni om den här delen? Kommentera!! Jag vill gärna veta vad ni tycker om mina delar. 

BYE BYE

Klyra! Del 4

Tjenare! Jag hoppas ni gillade min tredje del :D

Här kommer Del 4, hoppas ni gillar den.... Men först en liten tillbaka blick på vad som hände i förra delen :D

"Wow! Köket ser ut att vara helt ny!!" säger Mark och hela köket glittrade(det glittrade inte direkt men det ser ganska rent ut). "Sen när har du varit så bra på att städa?"
"Man vänjer sig med tiden. Kommer du inte ihåg för flera år sen så fick du laga mat eftersom jag var frö liten. Och eftersom du var så usel på att laga mat så fick jag städa upp allting efteråt eftersom du brände händerna hela tiden." säger Klyra.
"Nu minns jag..." säger Mark. "Ska jag beställa pizza?"
"Nej tack. Jag är ganska trött, godnatt!" Klyra går upp till sitt rum. Hon tar på sig sin pyjamas och lägger sig på sin säng.
Hon somnar några minuter efter hon landar på sängen.

Klyra
Del 4

"PIP! PIP! PIP! PIP!" låter väckarklockan. Klyra lägger händerna för öronen för att kunna fortsätta sova, men det fungerar inte hon hör fortfarande pipen från väckarklockan.
"Åh! Dumma väckarklocka!" säger Klyra argt och tar tag i väckarklockan och slänger den mot väggen, den slår i hårt och går i tusen bitar. "Äntligen!"
Klyra lägger sig ner igen och somnar om igen som om inget hade hänt.

Efter 40 minuter...
Klyra öppnar ögonen och sätter sig upp. 

"Vad skönt jag sov!" säger Klyra och sträcker på sig. Hon kollar sig om kring och ser att väckarklockan ligger på golvet och är i tusen bitar. 
"Inte konstigt! Jag slog ju sönder den!!" säger Klyra och bankar sig i huvudet.

Hon springer fram till väckarklockan och ser att den inte går att laga.

"Vad har jag gjort! Det är min nya som jag fick av pappa, vad ska jag göra nu...!" säger Klyra upprörd. 

Klyra suckar sen så ser hon på hennes stora klocka som hänger över dörren till hennes rum, det står 7:38.

"Nej, jag kommer att komma försent!" Klyra skyndar sig på att klä på sig och borstar tänderna och håret. 

Hon kollar på klockan igen och det står 7:45.

"Tåget kommer snart! Jag får väll skippa frukosten. Suck." säger Klyra och springer till ingången av hennes hus. Hon tar på sig sina svarta Converse.

"Hej då pappa! Ska gå nu!" ropar Klyra till Mark.

"Hej då gumman! Ha det så br... Vart är du?" säger Mark när han kommer fram till ingången, Klyra har redan hunnit gå iväg.

Klyra hinner i tid till skolan. Hon öppnar dörren till klassrummet.

"Bravo! Du han i tid!" säger Sara och applåderar. "Vad hände?!"

"Jag råkade ta sönder min väckarklocka... Igen..." säger Klyra och sätter sig ner i sin stol. Hon är ganska trött eftersom hon fick springa till tåget och till skolan från tågstationen.

"Nu igen! Stakars din pappa, han får köpa en ny åt dig hela tiden." säger Sara och skakar på huvudet.

"Jag vet! Jag måste verkligen skaffa en väckarklocka gjord av stål." säger Klyra. "Då slipper i alla fall min pappa köpa en ny väckarklocka åt mig hela tiden."

"En väckarklocka gjort av stål? En ganska bra idé faktisk." säger Maj. Sara och Klyra hoppar till.

"Du bara proppar upp här och där! Hur gör du egentligen?" Säger Klyra och andas in. Sara lugnar ner sig, hon börjar vänja sig med tiden.

"Det handlar om att göra så att andra glömmer bort en och då slår man till." säger Maj.

"Verkar inte vara ett lätt jobb."säger Klyra.

"DING! DONG! DING! DONG!" låter skolans klockor. Lektionerna ska börja.
Läraren Fredrik kommer in till klassrummet och alla tystnar till.
"Sätt er ner! lektioner ska börja." säger Fredrik och alla lyder som hundar. Till och med Albin, skolans skojare lyder. Han brukar alltid skoja med alla lärare och gör så att dem blir nervösa och tappar bort sig under lektionen.


Fredrik är 45 år gammal och har jobbat i skolan mer än 10 år nu. Han är sträng och gillar när alla lyder och gör vad man säger, han hatar när alla stökar till och gör som dem vill. Man ska inte störa eller prata för mycket i klassen för då kan Fredrik blir arg(och det vill man inte att det ska hända... ^^').  


"En ny elev ska börja i skolan i dag. Han har nyss flyttat till stan med sin mamma. Egentligen skulle han börja igår, men visste inte vilket tåg han skulle ta och tappade bort sig. Jag vill att ni uppför er och var vänliga mot honom." säger Fredrik och vänder sig om mot dörren som leder in till klassrummet. "Du kan komma in!"
Dörren öppnas och en kille kommer in. Han går mot läraren Fredrik och ställer sig bredvid honom.
Klyra blir chocad över det hon ser. Killen har vitt kort hår och havsblå ögon.
Är inte den där killen som jag såg igår?! S-så det var ingen illusion!! Är det verkligen Charlie?! Nej... Nej... NEJ! Det är bara en sammanträffande att dem ser så likadana ut, det kan inte vara han. Han är ju.. död... Tänker Klyra.
"Var snäll och presentera dig." säger Fredrik. Killen nickar och vänder sig mot eleverna.
"Hej på er! Jag heter Charlie och är 13 år. Jag har nyss flyttat till stan med min mamma. Jag hoppas vi blir goda vänner." säger Charlie och vinkar. Klyra ser att Charle har ett armband på sig. Armbandet är gjord av gula runda pärlor. 
Han har samma armband som den jag gav till Charlie när vi var små!! Kan det vara möjligt att han...
"Okej nu när du har presenterat dig så ska vi se om vi kan hitta en plats åt dig..." säger läraren Fredrik och kollar runt över klassrummet. 
SNÄLLA kolla inte hittåt!!! Tänker Klyra och knäpper ihåg händerna under bordet, hon gör det eftersom hon har ingen vidare tur med det här och det brukar hända raka motsatsen av hennes vilja. 
Bredvid henne så finns det en ledig plats. Den förra eleven var ganska stökig och störde väldigt mycket Klyra. Men en dag så anföll han henne, men eftersom Klyra är väldigt bra på karate, judo, take-wondo och kampsport vann hur lätt som helst. Och efter den där händelsen så bröt killen benet. Det är en ganska lång historia men nu så är vi inne på en annan sak.
"Aa jag ser att det finns en ledig plats bredvid Klyra." säger Fredrik och kollar mot Klyra. "Du kan gå och sätta dig bredvid henne, hon med brunt hår längs bak."
Charlie vänder sin blick mot Klyra och nickar. 


På nått sätt så känner jag igen henne... Men vart! Tänker Charlie medan han går mot Klyra. Helt plötsligt så känner han att hela huvudet dunkar, han började få huvudvärk. Inte nu igen! Tänker Charlie.
Han faller på knä på golvet med ena handen på huvudet.
"Vad är det som händer! Mår du bra?" säger Fredrik och går fram till honom och sätter sig på knä bredvid Charlie. 
"Ja jag mår bra! Det här brukar hända mig ganska ofta så var inte orolig." säger Charlie och ställer sig upp. "Ni kan fortsätta med lektionen."
"Okej, men om du känner att du mår sämre under dagen så gå till skolsyster och stanna där resten av dagen." säger Fredrik och Charlie nickar och fortsätter gå mot Klyra.


Vad var det som nyss hände? Tänker Klyra och ser ut som ett stort frågetecken.
Alla elever som såg vad som hände lugnade ner sig, det här var ju något man inte såg varje dag...
Charlie går fram till Klyra och hälsar.
"Hej!." säger han och sätter sig på bänken bredvid henne.
"Hej." säger Klyra tillbaka. Charlie sätter sig ner och lägger ryggsäcken bredvid honom på golvet. Klyra vänder försiktigt sin blick mot honom, hon vill verkligen se om det är verkligen han. Charlie märker det och kollar på henne med.
Det är han... Han har samma blick som Charlie... Men om det är han, varför har ingen sagt något! Tänker Klyra och känner sig sorgsen.
"Nu ska vi ha matematik, så ta upp era böcker och slå upp sidan 102. Och jag hoppas alla har gjort läxan till idag!" säger Fredrik och tar upp matematikboken som ligger bredvid honom. 
Klyra fortsätter och tänka och tänka. Hon böjer sig ner mot golvet för att ta sin matematikbok som ligger i väskan. Hon tänker så mycket att hon hoppar till när Charlie helt plötsligt ställer sig upp.
"Professorn! Jag har ingen matematikbok, kan jag få en av dig?" säger Charlie.
"Ledsen men jag har ingen, men jag kan beställa en åt dig. Du kanske kan få den i morgon." säger Fredrik. "Och så vill jag se dig här efter skolan för att göra ett matematik prov för att veta hur bra du är i matte, men var inte orolig om du inte kan något för du kommer från en annan skola och där kanske ni lär er matematik på ett annat sätt. Och nu när jag kommer i håg så var du sjuk den dagen när vi hade provet Klyra, så dig vill jag också se efter skolan."
"Okej." Säger Klyra och suckar. Hon är ganska bra på matematik men inte bäst i klassen.
"Men så länge så kan ju du Klyra och Charlie dela." säger Fredrik och Klyra nickar som svar. Klyra böjer sig ner mot golvet för att ta upp sin matte-bok som hon hade tappat av rädsla.
Klyra och Charlie sätter ihop bänkarna och så lägger Klyra matte-boken i mitten så att båda kan se.
Klyra tog upp sitt häfte där man skriver ner svaren från matematikboken och eftersom Charlie inte har en så fick han ett papper av läraren.


Det kändes konstigt för henne att sitta med Charlie och särskilt när man har trott att den personen är död. Klyra är inte helt 100% säker på att det är han utan bara 97%. 
Jag kan inte tro det!! Är det han eller inte... Men tänk om han är.. En mumie! Ja han har stigit upp från graven och sen så skrev han in sig till den här skolan. Dum huvud! Vad är det du tänker på! Jag börjar verkligen bli galen av allt det här... Tänker Klyra och suckar, hon är i en väldigt kritiskt situation.
Skolklockan ringde och Klyra slappnar äntligen av. Hon går sakta till sina vänner, hon ville bort från Charlie så snart som möjligt. Hon var rädd att se honom.
"Klyra! Vad har hänt?! Du ser ut att vara DÖD!" säger Sara och tar i mot Klyra.
"Jag kunde inte koncentrera mig! Den där killen... Han ser precis ut som Charlie...!" säger Klyra och Sara, Ben och Maj vänder sina blickar mot den nya killen.
"Han?" säger Maj och pekar mot Charlie. Klyra nickar. "Jag har sett honom i en tidning. Han är en väldigt känd pianist, många snackar om honom nu för tiden. Många säger att han är den nyvarande Beethoven och Mozart."
"Verkligen... Jag antar att han har nått sitt mål. Jag är glad för hans skull." säger Klyra. 
Hon är glad för hans skull men ändå ledsen. För om det vara han så har hon missat hans första spelning inför publik...
"Wow så det är han som är den kända pianisten!!" säger Sara.
"Jag tänkte väll att jag hade sett honom någonstans..." säger Ben.
"Em.. Jag ska till toaletten, måste väcka mig med kallt vatten." säger Klyra och går bort från sina vänner. Inte för alltid utan hon ville vara lite ensam.
"Åh Klyra...." säger Sara lite sorgset.


Klyra går upp för trapporna och går in till en av dem första toaletterna som är bredvid trapporna och låser in sig. Hon öppnar kranen och så kommer det ut kallt vatten. Hon böjer sig ner under kranen för att dricka lite vatten och sen så skvätter hon lite vatten mot sitt ansikte. 
"Vad ska jag göra... Jag är så förvirrad. Varför har inte hon sagt något att han är i liv... Fast det förstår jag. Hon måste vara verkligen arg på mig, eftersom det var mitt fel att det hände honom..." säger Klyra och sänker huvudet. Hon tar en bit papper och torkar av sig. 
"Men det konstiga med allt är att om han inte kände igen mig! Vi har ju varit vänner när vi var små. Så varför?"
Klyra tar ett djupt ande tag och går ut från toaletten. Hon går sakta ner för trapporna, men hon ser inte en penna ligga i vägen och snubblar.
"Aaah!" skriker Klyra. Men med rena reflexer så lägger hon båda händerna i ett trappsteg och gör en rondat. "Puh!! Det var såå nära att jag bröt nacken!"
Klyra rätar på sina kläder och vänder sig om. Hon blir helt stum när hon ser Charlie precis stå framför henne. 
"Wow! Du är verkligen bra på gymnastik. Om du inte var det så skulle du säker ligga på sjukhus just nu!" säger Charlie och ser ut att vara imponerad.
"Eh det där, det var ju inget. Och förresten så går jag på kampsport." säger Klyra och lägger ena handen för nacken. "Men tack ändå för kommentaren. Jag har väldigt bra reflexer när det gäller sådant."
"Jag heter Charlie, fast det vet ju du eftersom vi satt tillsammans i klassrummet." säger Charlie och ler.
Jag vet... Minns du verkligen inte mig? Det är jag Klyra!
"Aa Men det är bra att säga sina namn två gånger, då glömmer man inte bort." säger Klyra och små skrattar lite. "Men jag heter Klyra."
"Men minns du inte mig? Det är jag Klyra, din kompis sen vi var små." säger Klyra. Hon ville testa honom och om det är sant att han inte kommer ihåg henne så ska hon göra allt hon kan för att han ska komma ihåg henne.
"Va?? Det är första gången jag ser dig och pratar med dig." säger Charlie och verka att Klyra börjar bli lite konstig. "Vi börjar snart, måste gå..."
Klyra tar tag Charlie's högra hand och visar den för honom. "Men kommer du inte ihåg dem här? Jag har en likadan. Kommer du inte ihåg när jag gav dig den?" säger Klyra och visar sin som hon har på sin vänstra hand.
"Va... Jag tog på mig den här för jag tyckte det var något speciellt och viktigt med den här armbandet... Men jag visste aldrig varför.." säger Charlie och Klyra släpper hans handled. Men så börjar Charlie få huvuvärk, men det var inte som en vanligt huvudvärk utan smärtan är trippel så mycket. Han lägger båda händerna på huvudet.
"Aaah!" skriker han. Klyra verkar undra.
"Vad är det som händer? Har du ont någonstans?!" säger Klyra och vet inte vad hon ska göra. 
Men så får Charlie en liten Flashback. Men han kan inte se något. Allt är suddigt men det ända han ser är en liten flicka sitta med en pojke, men han kan inte heller se dem så bra, utan bara lite.
Vem är dem? Vem är flickan och pojken? Tänker Charlie. Men så känner han att han inte orkar mer smärtan och tappar medvetandet.
"Charlie!" säger Klyra.

Vad tycks?? Kommentera!!

Glad Alla Hjärtans dag!!

Hej på er!!

Glad alla hjärtans dag!! Jag hoppas ni har haft en bra dag i dag.

För mig är det inget märkvärdigt med Alla Hjärtans dag, det är som en helt vanlig dag för mig. 

Men för er så kanske det är annorlunda, några av er kanske har frågat chans till en person ni gillar mycket andra kanske har varit på ett fint ställe med sin pojkvän/flickvän.

Jag tyckte det var som en helt vanlig dag i dag att jag glömde 4 ggr att det var alla hjärtans-dag i dag xD Ha ha ha ha Jag kan vara ganska glömsk ibland.

Men det finns vissa som hatar den här dagen, det kanske bero på att man har ett dåligt minne av den här dagen andra kanske gjorde slut med sin partner m.m. 

Men jag älskar den här dagen i alla fall, fast det känns som en hel vanlig dag för mig... He he...^^'

Men det jag gillar mest med den här dagen är:

• Man kanske får Choklad av någon!! (Vem vet... I japan brukar många göra det i alla fall :D Fats då ger dem det till den man är kär i eller en familjemedlem som t. ex. Mamma & pappa.)
• Man brukar vara extra snäll den här dagen(kan man säga).
• I mataffärer så brukar dem sänka priserna(det är bra antar jag, men det här gäller nog mer till mammorna. Fast godiset kanske också kostar mindre!! SÅ passa på och köp så mycket ni kan!)
• Och så äter man något speciellt hemma och efter så äter man efterrätt (men det gör nog inte ni...). 

Jag kommer inte på mer just nu... Men kommentera och säg vad det är ni tycker är bäst med Alla Hjärtans dag :D :D :D <3 <3 


Här kommer några fina bilder:

I hjärtan så står det:
1: Lyssna på dina mysigaste kärlekslåtar och njut av stämningen.
2: Ta tillfället i akt och berätta för killen eller tjejen du tycker om, hur fin han eller hon är.
3: Krama någon.
4: Laga en speciell middag och bjud någon på en god måltid, med levande ljus.
5: Tänd värmeljus! Det är mycket bättre än lampor, om an nu vill ha något ljus överhuvudtaget.
6: Hyr en film tillsammans med någon och mys i mörkret under en filt.

Men jag hoppas ni fortsätter att läsa mina berättelser i fortsättningen!!

Have A Great Day To Day!! <3 <3 //Nibell

Klyra! Del 3

Tjenare! Jag hoppas ni gillade min andra del också :D

Här kommer Del 3!! 

När du ska läsa den här delen så lyssna på den här låten: "Born to die" Sångare: Lana Del Rey. Låten passar med det som händer i den här delen, så pröva. Men om ni inte orka så gör det inte bara.

Men först en liten tillbaka blick på vad som hände i förra delen :D

"Hur visste du att vi följde efter dig?" säger Sara och kommer fram med Maj och Ben.

"Det skulle vem som helst kunna märka." säger Klyra. "Men varför?"

"För att du såg så ut att vara ledsen." säger Sara. "Ledsen.."

"Det gör inget." säger Klyra.

"Men varför är du så ledsen?" säger Sara.

"Eh.. Okej, jag såg en person i morse när jag satt i tåget." säger Klyra. "Jag såg Charlie."

"Vem sjutton är Charlie?" säger Ben.

"Som ni vill, jag ska berätta. Jag ska berätta min och Charlie's historia."

Klyra

Del 3

Sara, Maj, Ben och Klyra sitter under en ek som finns bakom skolan. 

Alla är förberedda på vad Klyra ska säga.

"Charlie och jag träffades för flera år sen... Jag träffade honom när jag var 4 år." säger Klyra.

--------------------------------------------------Tillbakablick--------------------------------------------------

Klyra står och kollar på två små tjejer sitter vid sandlådan och leker. Klyra tar till sig mod och går fram till dem.

"Hej! Vill ni leka med mig?" säger Klyra vänligt och ler.

"Nee, vi leker helst ensamma än med en konstig typ som du!!" säger den ena tjejen.

"Stick ful öga!!" säger den andra tjejen.

"Juste stick demon öga!" säger den första tjejen och lipar.

"Jaha... Hej då." säger Klyra och går därifrån med ett hängande huvud.

Klyra gick till varje barn som fanns i parken om dem ville leka med henne, men hon fick samma svar hela tiden om och igen:

"Vi vill inte leka med konstiga typer som du! Stick demon öga!" och "Vem vill leka med dig! Stick ful öga!"

Hon ger upp och sätter sig under ett stort träd. Hon satt där helt ensam utan att vara med någon.

Men så hör hon några fot steg, någon kom. En kille kommer fram, han har blåa ögon, en mörkblå t-shirt och svarta shorts på sig, men det konstiga med honom var att han har en mössa på sig fast det var vår och varmt ute.

"Hej! Vad gör du här?" säger killen.

"Är ensam... Vem e du?" frågar Klyra till killen och kollar på honom.

"Jag heter Charlie, trevligt att råkas!" säger Charlie och sätter sig ner bredvid Klyra. 

"Och du då?" frågar Charlie till Klyra.

"Eh... Jag heter Klyra." säger Klyra.

"Finnt namn!" säger Charlie och ler.

Charlie tar fram en sak från hans väska. Klyra kollar på saken han tog fram, hon har aldrig sett en sådan förut.

"Vad är det för något?" undrar Klyra och pekar på saken Charlie har på knäna.

"Jag vet inte heller vad det heter men det är som ett mini piano, min mamma köpte det till mig för att jag ska kunna träna hemma." säger Charlie.

"Vad gör ett piano?" säger Klyra och tycker det verka vara något roligt. Klyra har ju aldrig sett ett piano eller hört någon spela på ett heller.

"Jag ska visa dig! Lyssna." säger Charlie och börjar spela på en melodi. Klyra sluter sina ögon, melodin gör så att alla hennes problem bara gick bort. Men så sluta Charlie att spela.

"Så vad tycker du? Jag gjorde den själv." säger Charlie och Klyra applåderar.

"Du är bra!! Jag har aldrig hört något så fint!" säger Klyra och ler. Charlie rodnar, ingen annan har sagt till honom att han är bra. Charlie's piano lärare är sträng och säger hela tiden att han spelar förfärligt.

"Tack! En underbar dag så ska jag bli berömd och spela piano inför publik... Och när det händer ska jag bjuda in dig." säger Charlie och ler.

"Ja! Jag gillar när du spelar!" säger Klyra glatt.

"Men lova att du kommer." säger Charlie.

"Jag lovar! Jag ska inte missa det för något annat i världen." säger Klyra och dem skrattar.

Efter en stund så frågar Charlie.

"Men varför satt du här helt ensam?" säger han och Klyra blir sorgsen.

"Ingen vill vara med mig..." Säger hon och suckar. "Men jag börjar bli van med det! Inget att oroa sig för, för det är rätt skönt att sitta i skuggan helt ensam... Ensam..."

Klyra känner sig ännu mer ensam när hon hör ordet. Charlie kollar på Klyra.

"Du. Jag är också ensam. Ingen vill vara med mig heller, det är på grund av mitt snövita hår så det är därför jag har på mig den här mössan..." säger Charlie och håller hårt om mössan. "Men du är en snäll person, varför är du ensam?"

"Mina ögon. Det är på grund av dem, dem är honungs gula och det är ovanligt. Många tycker det ser ut som demonögon och det är därför alla hatar mig för det." säger Klyra och sänker huvudet. Hon lägger händerna fort för ögonen, hon ville inte att han också skulle tycka hon är konstig.

"Va? Dina ögon är vackra!" säger Charlie och ler, han tar tag i hennes händer och tar bort dem från hennes ögon. Ögonen började lysa av solljuset, dem lyste som guld. "Se! Dem lyser så fint."

Klyra känner sig glad, ingen annan har sagt det till henne förut inte ens hennes mamma. Hennes mamma sa altid att hon var en konstig och ful tjej.

Klyra bestämmer sig för att ta av Charlie's mössa.

"Men ditt hår är nog också fint!" säger Klyra och tar bort mössan från Charlie's huvud. Hans korta vita hår lyser i solljuset. "Se så fint det är!"

Charlie kollar med undrande ögon men så ler han. Han hade aldrig sett någon så glad förut.

"Vet du vad, ska vi vara kompisar?" frågra Charlie. Klyra skrattar.

"Klart jag vill!"

Nästa dag
"Klyra kom! Jag vill visa dig en sak!" ropar Charlie till henne. Klyra kollar upp och ser att det är Charlie. Hon blir glad och springer genast till honom.
"Jag kommer!"
"Jag ska visa dig en hemlig plats som jag har hittat." säger Charlie.
"Jag gillar hemliga platser!" säger Klyra glatt.
Charlie pekar på en skog. "Vi måste gå in i en skog. Så släpp inte taget om min hand."
Charlie tar tag i Klyra's hand och dem går sakta in till skogen. Ju mer dem gick in i skogen blev det mer och mer kallt och mörkare fast det var mitt på dagen.
"Det är ganska mörkt, är du säker på att vi inte ska tillbaka?" säger Klyra och håller ännu hårde om Charlie's hand.
"Va inte rädd, vi är snart framme." säger Charlie med en lugnade röst och Klyra känner sig lugn.
Dem fortsätter att gå mer och mer in i skogen, men så stannar Charlie och dem står framför en klippa.
"Har vi kommit vilse?" säger Klyra med en darrande röst.
"Nej! Vi ska klättra ända till toppen." säger Charlie och pekar på toppen av klippan.
”Vaaa! Ända upp dit!” säger Klyra och tycker att det är jätte brant så att ingen kan kunna klättra.

”Säg inte att du är rädd för höjder…” säger Charlie men märker att Klyra inte längre håller i hans hand, han kollar upp och ser att Klyra redan har börjat klättra.

”Vad väntar du på? Kom!” säger Klyra och vinkar. Charlie nickar och börjar klättra.

Efter tre minuter så kommer dem upp till toppen.

”Det gör ont i händerna!” säger Klyra och kollar på hennes händer, dem var fullt med jord och var helt röda.

”Oj! Vilken tur att jag kom med plåster.” säger Charlie och lägger tre plåster på Klyras händer.

”Du är bra på att förbereda dig.” säger Klyra men sen så blir hon tyst hon vänder ansiktet mot andra hållet och ser... 

”Vilken fin utsikt! Man ser stranden här i från och solen gör så att det ser ut som att vattnet är rött och att det glittrar.” 

Charlie ser att Klyra verkligen blev glad av att se den här stället. Han ser hur Klyra's ögon glittrar av glädje. 

”Det är därför jag ville visa dig den här stället. Det är fantastik eller hur.” säger Charlie och Klyra lägger sig ner för att vila efter att ha klättrat så mycket. Charlie tar fram sin mini piano och börjar spela på den, hans melodi verkade handla om stället. Men så kommer Klyra på en sak.

”Ajuste! Jag kom ihåg en sak!” säger Klyra och tar fram något från hennes ficka. Det var två gula armband gjord av runda pärlor. ”Här! Eftersom vi är vänner så tänkte jag att vi kan ha något gemensam.”

”Bra idé Klyra, jag tar på mig min genast!” säger Charlie och tar på sig det gula armbandet.

”Så länge vi har på oss dem så är vi bästa vänner! Och vi kommer aldrig att separera oss!” säger Charlie och ler.

”Precis!” säger Klyra och skrattar.

--------------------------------------------------Slut på Tillbakablicken--------------------------------------------------

"Så det är därför du har på dig det där armbandet hela dagarna." säger Sara.

"Ja. Varje gång jag tar på mig armbandet så känner jag en kontakt, som om han var i armbandet på nått sätt." säger Klyra. Men så blir hennes blick sorgsen. "Och det är mitt fel att han är död..."

"Va?" säger Ben. "Döda du honom?"

"Nej, det var en olycka." säger Klyra.

--------------------------------------------------Tillbakablick--------------------------------------------------

Efter en vecka

”Klyra! Här är jag!” ropar Charlie till Klyra och vinkar från andra sidan av vägen.

”Jag kommer!” ropar Klyra och vinkar tillbaka till Charlie. Hon springer mot honom och springer över vägen. 

Men så kommer det en bil med full fart. Klyra ser bilen och känner hur hennes ben inte rör sig, hon är rädd. 

”Klyra!” skriker Charlie och springer mot henne för att rädda henne. Charlie hinner och puttar undan Klyra från vägen. Hon lada andra sidan av vägen, i säkerhet. Man hör ett "bang!". Klyra ställer sig snabbt upp och ser att Charlie ligger mitt på vägen helt orörlig.

Nej... Charlie.... Tänker Klyra och börjar springa mot honom. 

"Charlie vakna!" Klyra skakar på honom, men så börjar han blöda och det kommer från huvudet. "Charlie vakna! CHARLIE!"

I sjukhuset

Klyra står bakom sjukrummets dörr och tjuvlyssnar på när doktorn och mamman till Charlie pratar.

"Ledsen men han kanske inte klarar sig... Han har tappat mycket blod och har fått ett rejält slag på huvudet." säger Doktorn och lägger en tröstande hand på hennes axel.

"Nej... Nej! Han får inte dö!" säger Charlies mamma, hon faller på knä och börjar att gråta. Klyra orkar inte att lyssna på mer och springer bort från sjukhuset. Hon springer till deras hemliga ställe och sitter där.

"Allt är mitt fel..." säger Klyra och deppar till.

Efter tre dagar

Det har gått tre dagar och Charlie verkar må bättre, fast han ligger i Koma. Doktorn vet inte om han någonsin kommer att vakna men Klyra tror inte att han kommer att klara sig utan vet.

Klyra hälsar på Charlie fast han inte har vaknat än.

Klyra ska precis öppna dörren till sjukrummet när hon hör Charlies mamma Jenny gråta.

Jenny sitter lutad mot Charlie's sjukhussäng och bara gråter.

"Vad är det som händer?" säger Klyra och kommer in.

"Charlie är... död!" säger Charlies mamma och gråter men så blir hon arg och kollar på Klyra med ilskna ögon. "Och allt är ditt fel! Om du inte hade funnits så skulle det här aldrig hända!"

Doktorn hör detta och kommer in. Doktorn tar tag i Jenny's axlar och försöker att lugna ner henne.

"Stop! Hon är bara ett barn!" säger Doktorn.

"Eh...! Om jag inte hade funnits... Skulle allt det här aldrig ha hänt..." Klyar blir helt förkrossad och springer där i från tårfylld. Hon kände sig skyldig över allt. Allt.

--------------------------------------------------Slut på Tillbakablicken--------------------------------------------------

"Det är allt. Det var sista gången jag såg honom." säger Klyra. "Så det är därför jag blev sorgsen när jag såg honom idag. Alla minnen kom tillbaka..."

Sara såg på mig och visste att Klyra var sugen på att gråta. Hon sträcker sig fram till henne och kramar Klyra.

"Vilken sorgsen historia. Förlåt, det är mitt fel att du var tvungen att berätta..." säger Sara. Klyra kände sig ledsen men ändå lättat över att ha släppt ut det.

"Det gör inget. Det känns ändå lite skönt att ha släppt ut allt." säger Klyra.

Klyra kommer hem och det luktar rök över hela huset. Säg inte att Mark försöker laga mat!!

"Pappa!" ropar Klyra och går direkt till köket.

Hon ser att hela Mark är svart och har en stekpanna i handen, och i stekpannan är det en svart klump och det verkar inte vara något ätbart.

"Oh hej Klyra! Jag håller på att laga middagen som du ser." säger Mark. "Gå upp du och jag säger till när maten är klar."

"Hur många gånger måste jag säga till dig att inte laga mat! En vacker dag så kommer du att brinna upp huset." säger Klyra. Hon tar fram en disktrasa en en stor hink fullt med vatten. 

Efter 20 minuters jobb och slit så är hon klar med att städa köket. 

"Wow! Köket ser ut att vara helt ny!!" säger Mark och hela köket glittrade(det glittrade inte direkt men det ser ganska rent ut). "Sen när har du varit så bra på att städa?"

"Man vänjer sig med tiden. Kommer du inte ihåg för flera år sen så fick du laga mat och jag fick städa upp allting eftersom du brände dig händerna hela tiden." säger Klyra.

"Nu minns jag..." säger Mark. "Ska jag beställa pizza?"

"Nej tack. Jag är ganska trött, godnatt!" Klyra går upp till sitt rum. Hon tar på sig sin pyjamas och lägger sig på sin säng.

Hon somnar några minuter efter hon landar på sängen.

Klyra! Del 2

Tjenare! Jag hoppas ni gillade min första del :D

Här kommer i alla fall Del 2!! Men först en liten tillbaka blick på vad som hände i förra delen :D

"Jaha..." säger Klyra och bryr sig inte.

"Eh... Mår du bra? Du ser inget vidare bra ut..." säger Ben.

"Jag bara kom i håg en sak som jag helst vill glömma." säger Klyra och går sin väg. 

Jag står inte ut med att komma ihåg alla stunderna när jag var med min mamma. Dem är så smärtsamma. Tänker hon och suckar.

"Ska vi gå och äta eller?" säger Ben.

"Nej jag är inte hungrig.." men så börjar Klyra's mage kurra. "Okej, kanske lite."

Ben och Klyra skrattar. 

Klyra

Del 2

Igår var det en väldigt dålig dag för Klyra men det var över nu. Det är nämligen onsdag i dag. En väldigt lugn onsdag och Klyra är på väg till skolan. Hon åker tåg till skolan, men det har hon inget emot. Det är kul att åka tåg till skolan, man kunde slappna av i tåget innan man börjar skolan.
Klyras tåg är framme och stannar. Hon går på tåget och sätter sig på en fönster-plats, hon gillar att kolla ut medan tåget åker.
Men så ser hon något som gör henne förvånat.


Sara sitter och äter en macka på sin plats, hon brukar ofta göra det eftersom hennes mamma jobbar tidigt och Sara brukar alltid ha brotom till skolan, så hon köper en macka på vägen. 
"Åh... När kommer hon!" säger Sara med full mun. Hon brukar få sällskap med Klyra medans hon äter sin frukost i skolan. "Tänk om hon är med i en tåg-olycka! Eller så blev hon på körd! Vi måste gå och leta efter henne! BEN, MAJ!"
Båda kollar upp. Ben och Maj kollar på varandra och suckar.
"Ta det lite lugnt! Hon kommer säkert... nu." säger Ben och så öppnas dörren till klassrummet och det är Klyra. "Precis som jag sa."
"Klyra! Jag har saknat dig!! Jag var så orolig!" säger Sara och kramar henne.
"Vi träffades för ungefär sjutton timmar sen." säger Klyra och ler. "Och jag är bara tre minuter försenad och läraren har inte ens kommit."
"Vet, men jag trodde att du hade varit med i en olycka!" säger Sara och kramar Klyra ännu mer. Klyra känner sig klämd.
Klyra kollar på Ben och Maj, dem kollar tillbaka och dem suckar. Sara blir lätt så orolig ibland.
Läraren kommer in.
"Sätt er ner! Vi ska börja passet." säger Petra.
Klyra sätter sig ner och suckar. Maj märkte det och kollar på Klyra medan hon sätter sig ner. 
Klyra blev riktigt förvånad det hon såg i morse. Hon kunde inte tro det!

--------------------------------------------------Tillbakablick--------------------------------------------------

Klyra sätter sig ner vid ett fönster och kollar ut. Men så ser hon något som gör henne förvånat. Hon såg en kille med vitt kort hår med blåa ögon. Killen kollar på klockan som att han väntade på något.

"Charlie?!" säger Klyra och lägger ena handen på fönstret. Tåget börjar åka iväg och hon hinner inte se mer.

Nej.. Nej... NEJ! Det kan inte ha varit han, han är död! Jag är säkert bara trött, jag skulle inte ha sett film så där dags. Tänker Klyra och skakar på huvudet.

--------------------------------------------------Slut på Tillbakablicken--------------------------------------------------

"Riiing! Riiing!" låter det i klassrummet. Klassrummet har en klocka som låter så att man vet när passet är slut.

"Jaa! Äntligen lite rast!" säger Sara och klappar till Klyras axel.

"Mmm..." säger Klyra och kollar ut genom fönstret.

"Vad då: Mmm.." säger Sara och imiterar Klyra. "Du älskar när det är rast!"

"Har det hänt något medan du gick till skolan?" säger Maj och alla hoppar till. Man glömmer verkligen bort henne ibland. Maj är som skuggan själv.

"Vaa! Nej, nej, nej! Jag är bara lite trött." säger Klyra och sträcker på sig och lossas gäspa. "Ska bara tvätta ansiktet så att jag vaknar till! Ciao."

Klyra går i väg.

"Hon ljuger." säger Maj. 

"Hur vet du det?" säger Ben.

"Det är inte så svårt att märka." säger Sara. "Såg du inte hennes vänstra hand? Hon knyter knytnävarna varje gång hon är nervös och när hon ljuger."

"Ooh! Det visste inte jag. Men när hon ska ha en duell med någon då knyter hon ju knytnävarna, är hon nervös då?" säger Ben fundersamt.

"Neej, det är en heeelt annan sak." säger Sara, hon överdrev lite med ordet helt.

"Jaha..." säger Ben.

"Vi måste ta reda på vad som händer!" säger Sara. "Från och med nu så ska vi vara detektiver! Är ni bereda?"

Ben och Maj suckar.

Klyra kollar sig i spegeln i toaletten. 

"Sluta tänka på det! Det var bara en illusion." säger Klyra till sig själv. Hon tvättar sitt ansikte med is kallt vatten. "Så! Nu mår jag ännu bättre!"

Hon går ut från toaletten, hon känner sig förföljd men orkar inte bry sig.

"Varför gör vi ens det här?" säger Ben till Maj.

"Jag gör det här för att hjälpa Klyra, vem vet vad Sara kommer att hitta på. Du vet väll hur hon är i dessa situationer..." säger Maj.

"Ja, vi har ju varit vänner i många år, klart jag känner henne. När hon är sådan så kan ingen stoppa henne" säger Ben och suckar. "Men den ända som kan stoppa henne är Klyra, men tyvärr så är det hon som är offret."

Maj instämmer med ett nick.

"Sara, vad är det vi får utav att spionera på henne? Jag menar, vi kan väll bara fråga." säger Ben.

"Kanske kanske inte." säger Sara.

"Riing! Riing!" låter klockan.

"Det verkar som att vi ska börja andra passet." säger Ben och går därifrån.

"Ledsen Sara, men vi måste gå." säger Maj.

"Okej..."

Passet börjar. Alla sitter på sina platser.

"Nu ska vi börja passet, ni kan ta upp era skrivhäften." säger Petra.

Klyra kollar ut genom fönstret och deppar under hela passet.

Passet är slut och det är lunch. Maten är helt oki, det är i alla fall inte gift i det eller så. 

"Sara, varför kollar du på mig på det där sättet?" säger Klyra till Sara som glor på henne.

"Nä inget." säger Sara kort och fortsätter att äta. Klyra suckar. Det är något på gång! Jag kan känna det...

När dem äter klart så går dem till nästa klassrum. 

Klyra kunde koncentrera sig, hon visste att Sara övervakade henne. Hon kontrollerade sig tills hon inte orkade mer och:

"Okej, säg vad det är Sara. Jag vet att det är du!" säger Klyra när skolan är slut. Hon var vid ingången vid skolan.

"Hur visste du att vi följde efter dig?" säger Sara och kommer fram med Maj och Ben.

"Det skulle vem som helst kunna märka." säger Klyra. "Men varför?"

"För att du såg så ut att vara ledsen." säger Sara. "Ledsen.."

"Det gör inget." säger Klyra.

"Men varför är du så ledsen?" säger Sara.

"Eh.. Okej, jag såg en person i morse när jag satt i tåget." säger Klyra. "Jag såg Charlie."

"Vem sjutton är Charlie?" säger Ben.

"Som ni vill, jag ska berätta. Jag ska berätta min och Charlie's historia."

Såå, vad tycks? Kommentera!! Jag vill veta vad ni tycker och tänker!!

BYE BYE

Min första berättelse: Klyra! Del 1

Klyra

Del 1

Klyra går i skolkorridoren, det är ganska lugnt på morgonen men när klockan slår åtta...

"Ding! Dong! Ding! Dong!" låter skolklockan.

Hela marken skakar, det är som att det är en jordbävning på gång. Men så kommer det en rusande flock med elever i korridoren.

"Onej!" Klyra hoppar in i klassrummet bredvid så att hon inte ska bli nertrampad, "puh, jag trodde att jag skulle dö!"

Klyra ställer sig upp och fortsätter att gå till sitt klassrum.  När hon är framme så går hon in. Hon ser sina kompisar sitta tillsammans, dem har satt ihop sina bänkar så att dem satt i en liten cirkel.

"Hej! Hur mår ni?" säger Klyra men dem la inte märke till henne, dem är helt vita i ansiktena. Klyra rör vid Saras axel för att hon ska förstå att hon har kommit, men Sara reagerade väldigt mycket än det hon hade tänkt. Hon hoppar till och skriker.

"Aaah!" skriker Sara och dem andra hoppar också till.

"Ta det lugnt, det är bara jag! Klyra!" säger Klyra för att lugna ner henne och tar bort händerna från öronen.

"Förlåt Klyra, men jag trodde du var ett spöke!" sa hon och små grät lite.

Sara är 13 år och är väldigt glad tjej men är väldig rädd av sig. Hon har blont hår, bruna ögon och hennes hy är lite ljusbrunt. Sara hade varit i Thailand under sommarlovet och det håller på att gå bort. Hon gillar att rita och vill blir Konstnär när hon blir äldre.

Klyra är 13 år och är en ganska modig tjej och är väldig bra på kampsport och har vunnit över Kampsports klubbens starkaste medlem, Ben.

Hon är ganska rädd för mörkret, men det vet ingen förutom Sara eftersom hon och Klyra har varit bästa vänner sen etta så hon litar på henne. Klyra har ljusbrunt hår, honungs bruna ögon och hyn är beige. Hon vet inte vad hon vill bli när hon blir äldre.

"Sen när började spöken existera? Och varför tänker du på det nu?" sa Klyra.

"Ben berättade en spö..." säger Sara men hinner inte säga mer när Ben lägger händerna för hennes mun.

Ben är 13 år och är jätte bra på kampsport och är den starkaste medlemmen i hela kampsport klubben men den enda personen som har vunnit över honom är Klyra. Det var en väldigt imponerande duell, när dem slogs mot varandra så tog det femton minuter tills Klyra vann över honom. Ben såg ut som att ha blivit nedtrampad av en elefant, men Klyra såg inte heller så bra ut efter duellen.

Han har ljusbrunt hår, gröna ögon och hyn är beige. Han vill bli en kampsport mästare när han blir stor, men för att han ska klara det så måste han vinna över Klyra. Men hittills så har han förlorat.

"Snälla säg det inte! DU vet vad hon gör mot mig om jag skrämmer dig." viskar Ben till Sara.

"Vad är det? Vad är det som hon inte får säga?" säger Klyra och tycker att det är lite misstänksamt.

"Det var två tjejer som kom till skolan på natten för den ena tjejen hade glömt sin väska i sitt klassrum och den ena följde med för att hon inte ville gå ensam. Men när dem skulle precis hem så hörde dem en melodi, dem tyckte det var lite konstigt att en elev stannade i skolan och spelade pianot klockan nio på kvällen så dem följde efter melodin. Men när dem kom fram till musikrummet så såg dem... Ett spöke.

Det sägs att förut så fanns det en flicka i skolan som spelade pianot så bra att hon vann flera troféer i tävlingar. Men en dag så dog hon man hade hittat hennes kropp i en position som man sitter när man ska spela piano. Så man tror det är hon som spelar på nätterna. Men när dem skulle hem så kom dem inte ut och blev inlåsta och efter den dagen så hade dem försvunnit!" säger Maj.

Maj är en tyst tjej och är för det mesta ensam. Hon är en person som inte låter andra sänka henne och ibland kan man glömma att hon är i rummet. Hon är smart och har alla rätt i proven, men hon är också rätt sportig av sig och är med i ett fotbolls lag. Hon har kastanjs brunt hår och svarta ögon. Hon vill bli antingen bli en av dem mest smartaste uppfinnare eller bli en fotbolls proffs.

"Men hur vet man att det hände?" säger Klyra och vill att Sara ska må bättre.

"Nej, det är bara ett rykte och spökhistorien är en total fake*. Jag var uttråkad så jag ville skrämma er bara." säger Ben och gungar med stolen. Du, som alltid... Tänker Klyar och suckar.

*Betyder falsk på engelska.

Läraren kommer in, det var Petra.

Petra är en snäll lärare och är glad hela tiden. Alla eleverna tycker om henne och ingen hatar henne, alla är alltid tysta och lyssnar på henne varje gång hon ska ha pass med oss. Hon har blont hår och har blåa ögon. Hon har alltid kjol på sig med ett linne.

"Okej allihopa! Nu ska vi ha svenska sitt ner." Alla lyder som hundar och går och sätter sig på sina platser.

Klyra känner sig deppig, det var den 30 augusti. Det är den dagen hon avskyr mest. Den påminde henne om en händelse som hon vill aldrig komma ihåg...

--------------------------------------------------Tillbakablick--------------------------------------------------

"Klyra! Kom genast hit!" säger mamman Victoria.

"Okej mamma! Jag har något åt dig!" säger Klyra och skrattar glatt.

"Fröken sa att du har slagit en flicka!" säger Victoria argt.

"Va?! Men det var hon som försökte slå mig och hon ramlade precis när hon sprang mot mig!" säger Klyra.

"Ljug inte! Varför just du! Du skämmer bort mig! Du får se vad jag ska göra med dig när vi kommer hem!" säger Viktoria surt och börjar gå.

"Mamma vänta! Du glömde din present som ja gjorde åt dig!" säger Klyra och springer efter.

"Jag vill inte ha något från dig!" säger Victoria och puttar undan Klyra. Klyra ramlar och skrapar knäna och börjar gråta, men hennes mamma bryr sig inte hon bara går sin väg och lämnar sin unge precis som en katt som inte bryr sig om sina ungar och överger dem.

"Mamma varför? Jag ville ge dig halsbandet som jag gjode klart idag..." säger Klyra och ställer sig upp. Klyra går sakta hem och hennes skav sår börjar blöda men hon bryr sig inte.

Nästa dag

"Mamma! Han tog min leksak som du gav mig!" säger Klyra.

"Det är bara en leksak, glöm bort den nu! Kom så går vi hem!" säger mamman Victoria. Men Klyra ger sig inte och tar tag i sin mammas kjol.

"Men jag vill ha tillbaka den!!" säger hon, men mamman blir sur och slår Klyra.

"Vad är det du håller på med! Låt mig va! Du får gå hem själv!" skriker Victoria och går sin väg.

Men det var leksaken som du gav mig... Den ända saken som du har gett mig... Tänker Klyra och tårarna rinner ner från hennes kinder.

Dagen efter det

"Jag sa att du inte skulle ta kakorna!" sa Victoria till Klyra och ger henne en örfil.

"Förlåt mamma! Jag lova att jag inte ska ta något utan att fåga dig först!! Förlåt!!" skriker Klyra och gråter. Men mamman fortsätter.

Och så var det varje dag för Klyra... Tills en dag...

"Jag vill säga dig en sak, din dotter tog ens annans leksak i dag! Du måste uppfostra henne bättre." säger dagisfröken till Klyras mamma Victoria. Viktoria blir rasande.

"Det menar du inte!! Jag ska genas prata med henne!" Säger Victoria.

"Klyra!! Kom genast hit!!" ropar Victoria.

"Ja mamma!!" säger Klyra och går till sin mamma.

"Varför tog du ENS ANNANS LEKSAK!!" skriker Victoria åt henne.

"Men det var min leksak som jag höll på att leka med!" säger Klyra och bakar ett steg. Hon är rädd.

"Ljug inte!! Kan du inte sluta göra misstag!! Du gör så att jag skäms hela tiden!! Jag önskar att du aldrig hade födds!" skriker Victoria.

"Mamma jag lovar att jag inte ljuger!! Tro på mig!" säger Klyra och ber.

"Nej du är ett missfoster!!" skriker victoria och Klyra kände hur hennes hjärta brast. "Du är en konstig flicka, dina ögon är så fula, jag gillar inte när du kollar på mig så där!"

Klyra börjar gråta, hon klarade inte av mer.

"Kom så går vi hem, jag ska visa dig vad jag gör med dumma barn som du!" säger Victoria och släpar Klyra efter sig, på vägen så får Klyra skavsår och blåmärken, hennes mamma släpade henne som om hon var skräp.

När dem kom hem så slängde mamman Victoria Klyra i ett mörkt rum och låste in henne, rummet hade inga fönster och hela rummet var tom så tomt som Klyras hjärta, utan kärlek...

"Mamma jag vill inte att du hatar mig, vad är det som jag har gjort för fel?" säger Klyra hela tiden och tårarna bara forsar ner för hennes kinder.

Efter ett dygn så börjar hon känna sig hungrig. Hon undrar om hennes mamma ska komma och låsa upp dörren och förlåta henne. Hon känner sig så ensam och rädd. Men så börjar det lukta rök, det var som om att det brann någonstans.

"Uh! Vad äckligt! Mamma det ryker de ryker! Mamma öppna dörren!" ropar Klyra och bankar på dörren. Men Viktoria verkar inte höra henne.

Men så känner hon sig ännu mer ensam, det var som att hon var den ända på jorden. Inte ens hennes mamma lyssnar på henne.

"Mamma!!!" skriker hon allt vad hon har och svimmar av syre brist.

Efter tjugo minuter

Klyra öppna försiktigt ögonen och det första hon ser är en blå vacker himmel.

Hon ställer sig upp och ser sig om kring, villan hon hade bott i hade brunnit upp allt var svart. Men hon hade klarat sig, hon hade varit  inne i huset hela tiden utan att hon själv hade brunnit upp.

"Vad har hänt? Vart är mamma?" säger Klyra, men hon vet att ingen kommer att svara henne och tårar börjar komma ner för hennes kinder. Det kändes som allt det hon gjorde var fel och att allt var hennes fel.

Men så hör hon sirener. Det kom massa poliser och brandmän och det första dem gjorde var att gå fram till henne.

"Hur är det?! Mår du bra? Har du bränt dig?" säger en polisman. Klyra kollar på polismannen men säger inget.

Vad är det med flickan, hennes ögon ser så tomma ut och vad är det som har hänt henne att hon ser så ledsen?

"Ring en ambulans! Hon kan vara skadad!" ropar polismannen till dem andra och dem kommer genast.

I sjukhuset

"Den här flickan mår bra bortsätt från skavsår och några blåmärken. Jag är säker på att i morgon bitti så kan flickan lämna sjukhuset." säger doktorn.

"Vad bra! Men det som är dåligt är att hennes hus brann upp, och vi hittade ingen information om hennes familj som skulle kunna ta hand om henne." säger polismannen sorgset.

"Men varför tar inte du hand om henne? Hon blir säkert glad att få veta att du blir hennes nya familj." säger doktor och går ut från rummet. Polismannen tycker att doktorn har en poäng där.

Polismannen går fram till Klyra.

"Klyra, vad skulle du tycka om jag blir din nya pappa?" säger polismannen. Men Klyra svarar inte hon blir helt tyst, men hon rycker bara på axlarna.

"Jag tar det som ett ja! Jag heter Mark men om du vill kan du kalla mig pappa." säger Mark och ler.

Nästa dag

"Här är ditt nya hem. Hoppas du gillar det." säger Mark. Men Klyra är tyst och rycker på axlarna, hon har inte pratat sen branden inträffade. Mark visar resten av huset tills det blir kväll. Mark bäddar ner Klyra och släcker lampan och går i väg.

Men Klyra börjar bli rädd, hon känner sig så ensam hon vill inte bli övergiven igen. Hon kände hur mörkret slukar henne.

Hon klarar inte mer och skriker allt vad hon har. Mark hör skriker och kommer rusande till Klyras rum.

"Vad är det som händer!" ropar Mark. Klyra fortsätter att skrika utan att sluta. Mark vet inte vad han ska göra men så går han fram till Klyra och kramar henne.

"Ta det lugnt, jag är här nu." säger Mark och Klyra känner sig varm inom bords, det är första gången någon kramar henne på det sättet, hon slutar att skrika och blir tyst.

"Pappa..." säger Klyra och somnar om...

--------------------------------------------------Slut på Tillbakablicken--------------------------------------------------

"Hallå! Finns det någon där!!" ropar Ben.

"Eh?" säger jag och jag känner mig som att jag nyss hade vaknat från en dröm.

"Lektionerna har slutat för länge sen. Ska du stanna här hela dagen eller?" säger Ben.

"Oj! Jag la inte märke att till att vi hade redan slutat." säger Klyra och plockar undan sina saker.

"Du var väldig fundersam i dag. Petra försökte att väcka dig men du vaknade inte." säger Ben och skrattar lite.

"Jaha..." säger Klyra och bryr sig inte.

"Eh... Mår du bra? Du ser inget vidare bra ut..." säger Ben.

"Jag bara kom i håg en sak som jag helst vill glömma." säger Klyra och går sin väg. 

Jag står inte ut med att komma ihåg alla stunderna när jag var med min mamma. Dem är så smärtsamma. Tänker hon och suckar.

"Ska vi gå och äta eller?" säger Ben.

"Nej jag är inte hungrig.." men så börjar Klyra's mage kurra. "Okej, kanske lite."

Ben och Klyra skrattar. 

Vad tycker ni?? Kommentera!!

Nästa del kommer kanske i morgon vem vet :) 

BYE BYE