Klyra! Del 8

Tjaba! Jag hoppas ni har gillat alla mina delar hittils :)
Och här kommer del 8. Men först en liten tillbakablick på vad som har hänt (som vanigt xD) :)

Klyra går hem. Även fast Jenny sa till henne att Charlie snart skulle komma ihåg henne så var hon fortfarande orolig. Massa oroliga tankar repeterade hon för sig själv.

Tänk om han aldrig kommer ihåg mig! Kommer han aldrig att veta vem jag är?

Klyra lägger sig på sin sköna säng. Hon kände sig trött.
Klyra gäspar stort och somnar.

Klyra

Del 8

Det har gått tre dagar sedan Charlie kom till Klyras skola. Klyra har försökt med allt möjligt för att han ska komma ihåg henne men har misslyckats, men hon har inte gett upp än.


Klyra öppnar den röda skjutdörren till klassrummet, den har börjat tappa färgen och man börjar se färgen som dem har målat över.
Hon ser att Ben och Maj sitter och pratar tillsammans längsbak i klassen, det är där Klyra's och Ben's plats är.
"Hej Ben och Maj!" säger Klyra och suckar. Ben och Maj förstår vad Klyra tänker.
"Ta det lugnt, han kommer att komma ihåg dig, du behöver bara att vara tålmodig. Det har bara gått tre dagar..." säger Maj och lägger en tröstande hand på Klyras Axel. "Det är knappas som att det har gått ett år..."
"Tre dagar! Det är 24 timmar om dagen och tillsammans blir det 72 timmar..." säger Klyra lite deprimerad.
"När du säger det på det viset så får du det att låta som en hel evighet..." säger Ben och suckar. "Det spelar väl inte någon roll om han inte kommer ihåg dig... Jag menar, ni kan ju göra nya fina minnen tillsammans."
"Ben, du får det att låta som om dem vore ett kärlekspar..." säger Maj och flinar.
"Det var nog meningen..." säger Klyra och ger en arg blick mot Ben. Ben kollar bort och lossas som ingenting och små visslar lite. "Men det är inte lätt som du tror Ben... Han är min kompis som hjälpte mig i mina svåra tider... Jag vet att jag är lite tjatig nu, men jag vill gärna att han ska komma ihåg det han har gjort för mig och sen tacka honom för det."
Ben och Maj kollar på Klyra och förstår vad hon menar. Om deras liv hade varit ett rent helvete och sedan blivit räddade av en person, så vill man ju tacka den personen för att ha hjälpt en.
"Jag förstår hur du känner..." säger Maj.


Klyra går och sätter sig på sin bänk och hänger sin väska på stolens ryggstöd.
Helt plötsligt så öppnas skjutdörren till klassrummet och in kommer Sara springande.
"Klyra!!" ropar Sara upphetsat och springer fram mot Klyra, men snubblar och ramlar på magen på golvet. 
"Sara!" ropar Klyra och springer fram mot henne, hon lyfter upp henne och bär henne. Hon ser att Sara börjar blöda näs blod. Golvet är ganska hård och man kan få väldigt lätt blåmärken om man ramlar.
"Mår du bra??" säger Klyra och sätter sig på sin plats med Sara i knät. "Sara?"
"Jag mår bra. Det gör bara lite ont i näsa..." säger Sara och ställer sig upp. Hon känner på sin näsa med ena handen och känner att det är något blött.
"Lite ont? Du blöder näs blod!"säger Klyra. Hon plockar upp en näsduk från hennes väska och ger den till Sara, Sara tar i mot den och börjar torka bort blodet från näsan.
"Det är okej Klyra, jag mår bra." säger Sara och andas in och ut. "Jag har stora nyheter!"
"Vad är det för stora nyheter du har?" säger Ben och verkar intresserad. Sara öppnar sin blommiga havsblåa väska och tar fram en stor tidning.
"Kolla här!" säger Sara och pekar på en artikel där det står: "Ung och spelar piano". Under så är det en bild på en kille i en svart kostym som spelar pianot.
"Och gissa vem som är i bilden!" säger Sara och alla kollar noga på bilden utan Sara.
"Charlie!!??"säger alla utom Sara samtidigt. Klyra tar tag i tidningen och kollar noga på bilden för att vara helt säker på att hon inte hallucinerar.
"Det är verkligen han..." säger Klyra och Maj tar tag i tidningen.
"Ja det är han.. Men det verkar som att han ska ha en pianokonsert på söndag." säger Maj. 
"Hej på er!" säger en igenkännande röst och alla hoppar till. Alla vänder sig om och ser att det är Charlie som står där och ler glatt.


Charlie är 13 år och är vän till Klyra sedan barns ben. Men han har glömt bort henne på grund av en bilolycka som hände för 9 år sedan. Han är vithårig och har havsblåa ögon, han är mycket glad av sig och blir nästan aldrig ledsen eller arg.
Han är bra på piano och det är det ända som han brukar göra i fritiden.
"Vad är det? Ni ser ut som att ni har sett ett spöke." säger Charlie och kollar undrande på Klyra och dem andra.
"Vi såg dig i tidningen idag!" säger Sara och visar tidningen.
"Så ni såg det..." säger Charlie nervöst. "Jag tänkte fråga er om ni ville komma på min pianokonsert på söndag... Men om ni inte kan komma så är det okej." 
"Jag skulle gärna vilja komma!" säger Klyra glatt, hon blev glad över att Charlie bjöd in henne. "Det kommer verkligen att bli intressant att hör dig spela på söndag!!"
"Jag vill också komma!" säger Sara.
"Jag har aldrig varit med i någon piano konsert förut så det kan vara en bra chans att komma, men det kommer att vara mer spännande att höra dig spela Charlie." säger Maj.
"Jag håller med dig Maj. Jag längtar redan tills på söndag!" Säger Ben.
Charlie rodnar. "Tack."

Onsdag.... Torsdag... Fredag... Lördag... 

Söndag

"Här är vi." säger Klyra. Ben, Maj och Sara gapar stort. Dem står framför den stora byggnaden "Bellcor". Den är väldigt känd av att vara en stor scen och många kända människor har varit där.

"Jag visste att det var en stor byggnad men så här stor!!" säger Maj och tittar imponerande på byggnaden.

Klyra och dem andra hade bestämt att träffas vid tågstationen klockan tre och sedan gå tillsammans till Charlie's pianokonsert. 

"Vad står vi här och gapar? Kom så går vi in!" Säger Klyra glatt och börjar att springa till ingången.

"Jag har inte sett henne så här glad på länge.." säger Sara och ler. Maj och Ben håller med.

"Men vi kan inte låta Klyra få dem bästa platserna! Kom så hinner vi ikapp henne!" säger Ben och börjar att springa efter Klyra.

"Jag har inte heller sett honom så entusiastisk på länge. Han var ganska orolig över Klyra." säger Maj.

"Ja." säger Sara.

Sara och Maj skrattar. Men sen så börjar dem att springa efter Ben och Klyra.

Nyheter! Nyheter här!

Tjaba!! Det var länge sen jag skrev på blogen.. Jag har glömt lite då och då.. ^^'
Men jag hoppas att ni mår bra allihop!
Jo, det är så att berättelsen "Lifer" kommer jag att inte fortsätta på. Det är så att jag inte kommer på något att skriva på den berättelsen, jag får ingen "kick" som gör så att jag blir sugen på att fortsätta...
Men "Klyra"-berättelsen kommer jag självklart att fortsätta på :)
Det var allt!! 

BYE BYE!!

Klyra! Del 7

Tjenare!! Här kommer del 7 av Klyra berättelsen och jag hoppas ni gillar mina delar :D
Men som vanligt så skriver jag en liten tillbaka blick så att ni minns lite :) 

"Det var länge sen jag åt glass." säger Klyra och börjar att slicka på glassen.

Men så ser hon Charlie's mamma, Jenny. Jenny bär på två stora matpåsar från "Harry's Storköp".

Jaaa!! Vilken tur jag har! Hon är precis den person jag ville se. Idag blir den dagen då jag får veta sanningen! Tänker Klyra och hoppar av glädje. Men så tappar hon sin glass på golvet.

"Min glass!!" skriker Klyra som en liten tjej som har nyss tappat sin glass framför en matbutik. Jenny vänder sig om.

"Klyra?!" säger Jenny häpen.

"He-he-hej..." säger Klyra lite nervöst.

Klyra

Del 7

Klyra och Jenny sitter tillsammans på en parkbänk. Jenny la matsäckarna bredvid sig.

"Jag vet att du vill fråga mig om vad det är som pågår och det är okej..." säger Jenny och sänker huvudet.

"Ja. Men jag vill bara att du ska svara på två frågor... Varför kommer Charlie inte ihåg mig? Och varför sa du inget om att han levde?" säger Klyra, det är dem mest viktigaste frågorna som hon vill gärna ha ett svar på.

"Jag ska berätta..." säger Jenny och kollar på sandlådan där två barn håller på att bygga ett sandslott.

"Okej." säger Klyra och är beredd.

"Du var en väldigt viktigt vän till min son. Varje gång han kom hem från dagiset så var han alltid ledsen och berättade inget om vad han hade gjort i dagiset. Men sen när han träffade dig så var han glad hela tiden, du förändrade hela hans liv och därför så var jag glad att du fanns för honom. Ni två var som dem där två barnen som leker i sandlådan där borta. Men efter olyckan....."

--------------------Tillbakablick--------------------

På sjukhuset

"Ledsen men han kanske inte klarar sig... Han har tappat mycket blod och har fått ett rejält slag på huvudet." säger Doktorn och lägger en tröstande hand på Jenny's axel.

"Nej... Nej! Han får inte dö!" säger Jenny, hon faller på knä och börjar att gråta. 

Efter Jenny hade lugnat sig lite så lämnar doktorn rummet. Jenny känner sig förkrossad och vill bara vara med Charlie.

Charlie är allt hon har sedan hennes man lämnade henne. Så det ända som är viktigt för henne är Charlie. Hon observerar hur Charlie sover.

Efter tre dagar
Det har gått tre dagar sendan Charlie blev påkörd. Dem skulle operera Charlie, det var till att fixa skadan han fick på hjärna och sedan sy ihop.
Jenny får vänta utanför operations rummet. Hon är så orolig att hon ber till gud allt hon kan(fast Jenny tror inte på Jejus och Gud ville hon testa ändå.)
Det går en timme tills doktorn kommer ut från operations rummet. Han tar av sig munskyddet och går fram till Jenny.
"Mår han bra?! Klarade han sig?!" säger Jenny lite hysteriskt.
"Frun..." säger doktorn och Jenny blir tyst. "Jag vet inte hur jag ska säga det här men... Charlie är död."
Orden ekar inne i Jenny's huvud. Hon kände hur hela hennes kropp blev tung och sen så blev alting svart. Dem sista orden hon hörde i denna stund var doktorn säga: "Vad är det frun! Hämta en säng hon har svimmat!"
Jenny vaknar, känner ett täcke täcker hennes kropp. Hon sätter sig upp och ser att Charlie ligger på sängen bredvid henne.
Jenny ställer sig upp och går sakta fram till Charlie. Hon minns fortfarande orden som doktorn sa till henne innan hon svimmade. Hon känner sig så förkrossad inombords.
Hon sätter sig på knäna framför Charlie.
"Charlie..." säger Jenny och tårarna börjar att rinna ner från hennes kinder. Hon kan bara inte tro på det.
Hon hör hur dörren till rummet öppnas och in kommer Klyra.
"Vad är det som händer?" säger Klyra med en undrande blick.
"Charlie är... Död!" säger Jenny ledsen. Men sen så känner hon hur ilskan börjar komma och tänker: Om det inte vore för henne skulle min son vara i liv! Allt är hennes fel.
Hon vänder blicken mot Klyra kollar med ilskna ögon.
"Och allt är ditt fel!! Om du inte hade funnits så skulle det här aldrig ha hänt!'" Doktorn hör att Jenny skriker och springer genast in till rummet.
"Stop! Hon är bara ett barn!! Lugna ner dig!" säger Doktorn. Även fast Doktorn sa att hon skulle lugna ner sig så kunde hon bara inte göra det. Hur kunde hon lugna ner sig när ens barn är död?! Hon ville bara dö själv...
"Eh...! Om jag inte hade funnits... Skulle allt det här aldrig ha hänt..." säger Klyra lite tyst för sig själv. Jenny ser hur en tår rinner ner från Klyra's kind. Jenny ser hur Klyra springer därifrån tårfylld, men hon bryr sig inte. Hon vill att Klyra ska känna sig skyldig.
"Vart är jag?" säger en svag och trött röst. Jenny stelnar till. Det är Charlie.

--------------------Slut på tillbakablicken--------------------

"Han vaknade och jag fall i tårar... Jag var så lycklig..." säger Jenny. Klyra ser Jenny le och hennes ögon verkar vilja gråta av glädje. "Men... Han kom inte ihåg mig." 

"Va?!" säger Klyra och fattar ingenting. "Hur kan man inte komma ihåg ens egen mamma?!"

Jenny suckar ängsligt. "Jag vet... Jag frågade doktorn om det var något fel med hans hjärna eller något."

"Vad sa han?" säger Klyra.

"Jo, doktorn sa att slaget han fick på huvudet i bilolyckan gjorde så att han fick minnesförlust..." säger Jenny och sänker blicken. "Jag blev ganska häpen och trodde att han aldrig skulle komma ihåg mig..."

"Jaha..." säger Klyra och suckar dystert. Det måste ha varit hårt för henne... Och jag som kände mig ledsen över att hon inte sa något...

"Ledsen... Jag som trodde att jag var den mest olyckliga här... Det måste ha varit mer trist för dig än för mig." säger Klyra. "Jag kände mig ledsen över att ha förlorat min bästa och ända vän... Han var som en bror för mig. Han hjälpte mig och uppmuntrade mig hela tiden. Han var en stor hjälp eftersom min mamma var inte direkt som en mamma till mig. Jag levde ett helvete på den där tiden men tack vare Charlie så överlevde jag..."

Klyra kollar på Jenny och ler. 

"Jag är också ledsen... Du hade rätt att veta om det och jag var så självisk och sa inget till dig." säger Jenny. "Men med tiden så började han att komma ihåg mig."

"Va bra." säger Klyra. "Men hur?"

"Jo tack vare huset." Klyra ser förvånad ut. "Charlie och jag har levt i huset sedan han var en liten bäbis. När han såg på några saker började han minnas massa saker. Det var som att sakerna var som ett ship med alla minnen."

Klyra börjar att förstå. 

"Och jag tror att han kommer att komma ihåg dig också. Du behöver bara vara tålmodig och vänta." säger Jenny och ler vänligt.

Charlie och Jenny liknade väldigt mycket varann. Omtänksamma och vänliga. Dem är ju trots allt mor och son.

Klyra går hem. Även fast Jenny sa till henne att Charlie snart skulle komma ihåg henne så var hon fortfarande orolig. Massa oroliga tankar repeterade hon för sig själv.

Tänk om han aldrig kommer ihåg mig! Kommer han aldrig att veta vem jag är?

Klyra lägger sig på sin sköna säng. Hon kände sig trött.
Klyra gäspar stort och somnar.


Jag hoppas ni gillade delen :) Kommenetra!! Jag vill veta vad ni tycker tänker.

Klyra! Del 6

Bonjour! Här kommer del 6!! Jag hoppas ni har gillat mina andra delar också o^.^o

Men som vanligt så skriver jag lite om vad som har hänt i andra delen. Jag tyckte att slutet på den andra delen var ganska rolig xD.

Men så kommer Klyra på något, något hemskt och det är något som hon borde ha kommit ihåg för länge sen.

"NEEEEEEJ!!!!" skriker Klyra och Ben hoppar till av skräck, han tappar sin coca cola på marken och all dricka spills ut på gräset.

"NEEEEEEJ!!!!" skriker Ben. "Det var min sista!!"

"Jag glömde att jag hade matte-prov efter skolan idag! Fredrik kommer att döda mig!!" skriker Klyra och ställer sig upp. "Ledsen Ben men jag kan inte stanna längre måste gå! HEEEJ DÅÅååå!"

Ben ser hur Klyra försvinner i en sekund. Han kollar ner på sin coca cola.

"Min coca cola..!" säger Ben ledsamt.

Klyra

Del 6

Det är en varm lördag och klockan är bara 9 på morgonen. Klyra sitter med skam i kroppen på sin skolbänk inne i sitt klassrum och väntar på att läraren Fredrik ska komma med matematikprovet.
Hon känner skam för att hon hade glömt att hon hade matematikprov och bara stack sin väg bara för att spionera på en kille, men inte vilken kille som helst. Killen heter Charlie och det är Klyra's kompis sen barnsben men problemet är att han inte kommer ihåg henne när dem träffas igen efter många år. Så Klyra försöker göra så att han kommer ihåg henne igen.

Klyra fick skäll när hon kom tillbaka för att be om att få göra provet, men Fredrik hade väntat i 1 timme och 30 minuter på henne och Fredrik var jätte arg. Så Klyra får göra provet idag.
Dörren till klassrummet öppnas och in kommer Charlie. Emma hade sagt till Fredrik att han hade huvudvärk och att det skulle vara bäst om han fick göra provet en annan dag, så Fredrik bestämde sig för att Charlie ska göra provet idag precis som Klyra.
"Mår du bra? Du skrämde verkligen mig när du bara föll på marken, det såg ut som att du höll på att dö." säger Klyra och ville skoja lite, men det går inte så bra för henne. "Förlåt... På grund av mig så fick du ont i huvudet... Jag mena inte.."
Charlie kollar på Klyra och ler. Varje gång Charlie ler mot Klyra så känner hon sig glad, det har alltid varit så sen dem var små. När killarna i dagiset retade Klyra och slog henne så kom alltid Charlie och beskyddade henne. Han ställde sig alltid framför henne som ett skydd, killarna slog Charlie så hårt att det droppade blod från honom men Charlie gav aldrig upp och stod kvar hur mycket det än gjorde ont.
När killarna tillsist blev uttråkade av att slå Charlie så sprang dem iväg skrattande.
Klyra brast i gråt varje gång det hände, hon var så rädd när hon såg på hur dem gjorde illa Charlie så mycket. Men Charlie bara log med ett fint leende och det gjorde så att Klyra alltid slutade att gråta, han höll om henne och sa att allt skulle bli bra.
"Det är okej! Jag mår mycket bättre nu." säger Charlie med ett en glad ton och sätter sig på sin plats.
Läraren Fredrik kommer in till klassrummet och har två papper i händerna.
"Jag hoppas att ni har pluggat! Men detta gäller inte Charlie eftersom han kommer från en annan skola och där så har ni kanske ett annat sätt att lära." säger Fredrik och börjar att dela ut provet till Klyra och Charlie. Klyra tar i mot pappret och lägger det på bordet framför sig.
Hon rotar igenom sin väska för att hitta sitt lila pennskrin, hon hittar den och tar fram en blyertspenna och ett suddgummi.

Klyra hör hur kråkorna kraxar utanför och löven börjar att falla ner från träden. Ja, det är ännu ett tecken på att det är på väg att bli höst. Hon hatar när sommaren tar slut, inte för att hon hatar hösten eller vintern utan för att man kan göra mer roliga saker under sommaren och det bästa av allt är att man slipper frysa.
I år så var det så varmt att många hade på sig linnen med shorts och på stränderna var det fullt med folk.

Klyra vänder sin blick mot provet som hon fick och börjar att skriva ner svaren. Det här är ganska lätt! Och jag som stannade uppe hela natten för att plugga.. Suck...
Klyra blir klar med provet och lämnar in det till Fredrik. Fredrik kollar på henne djupt in i ögonen.
"Jag hoppas du har rätt i det flesta.." säger Fredrik.
"D-det hoppas jag v-verkligen!" säger Klyra. Fredrik kan vara läskig ibland!! 
Klyra går ut från rummet och går ner till kapphallen där hennes klädskåp är. Alla elever har klädskåp för att hänga sina ute kläder, skor och värdefulla saker.
Det ända Klyra har på sig är en vit skjorta med ett svart linne under och shorts. Klyra öppnar sitt skåp och tar på sig sina svarta Converse. Klyra stänger sitt skåp och ska precis gå ut när hon hör Charlie ropa på henne.
"Vänta!" säger Charlie och Klyra vänder sig om. "Jag tänkte att vi kunde gå tillsammans."
"Visst!" säger Klyra. Hon känner sig obekväm. Inte för att hon hatar honom utan för att han inte kommer ihåg henne och det gör henne deppad så hon ville helst vara ensam.
Dem lämnar skolan och går tillsammans. Dem passerar en park.
Parken har en stor sandlåda, en stor klätterställning, två stora rutchkanor och en stor fontän formad som en stor silver fisk. Parken har många stora saker.
Klyra gillar parken, det är alltid så fint under sommaren för då växer det blommor runt hela fontänen och när fontänen sprutar vatten ser det så vackert ut.

"Kommer du verkligen inte ihåg mig??" säger Klyra och bryter tystnaden. Klyra vänder blicken, hon vill inte se när på honom när han ska säga ordet "nej".
Klyra ser på hur barnen i sandlådan håller på att bygga ett sandslott, några små barn åker rutchkanan tillsammans och lossas att dem är ett tåg. Två mammor sitter tillsammans på en bänk med sina barnvagnar och pratar säkert om sin familj. Det är ju det mammor brukar göra nu för tiden... Tänker Klyra.
"Nej ledsen..." säger Charlie och ser att Klyra suckar. "Men vet du vad? Jag önskar verkligen att jag kom ihåg dig, du verkar vara en väldigt underbar person."
Klyra stannar. Hon känner sig ledsen. Charlie var den ända personen som gjorde Klyra's liv bättre och gjort så att hon har stått ut med sin mamma. Och sen när hon lyckas träffa honom efter flera långa år så kommer han inte ens ihåg henne.
Charlie märker att Klyra har stannat och går fram till henne.
"Vad är det?" undrar Charlie och kollar med en undrande blick på Klyra. "Mår du bra?"
Charlie's havsblå ögon glittrar i solljuset precis som havet gör när det är soluppgång och solnedgång.
"Jo, eh... Jag bara kom på en sak jag måste göra innan jag går hem. Ses på måndag!" säger Klyra och börjar springa därifrån.
"Jag undrar vad det var som hände med henne alldeles nyss. Hon såg ganska deprimerad ut." säger Charlie.

Klyra springer och springer, det var som att hennes ben inte ville att hon ska stanna och kolla bak. Men till sista så stannar hon, hon är ganska svettig och trött.
Hon märker att hon har kommit fram till "Harry's Storköp". Det är en matbutik som har börjat blir ganska populär av sina billiga priser och kvalité.
Klyra lägger ner handen i sin ficka och börjar rota i den. Hon tar upp två tio-kronor.
"Nu när jag ändå är här så kan jag ju passa på att köpa en glass!" säger Klyra, men så kommer hon ihåg en sak. "Och försöka att glömma bort det där med Charlie en stund."
Dörrarna öppnas automatiskt och Klyra går in. Det är hyllor här och där, det gör så att Klyra känner sig liten som en mus inne i en labyrint.
"Ska vi se vart "Glass avdelningen" är någonstans." Klyra kollar runt och går hit och dit. Men tillsist så är hon tvungen att fråga personalen.
Hon går till receptionen och köper en isglass. Klyra går ut från matbutiken och öppnar genast glassen.
"Det var länge sen jag åt glass." säger Klyra och börjar att slicka på glassen.
Men så ser hon Charlie's mamma, Jenny. Jenny bär på två stora matpåsar från "Harry's Storköp".
Jaaa!! Vilken tur jag har! Hon är precis den person jag ville se. Idag blir den dagen då jag får veta sanningen! Tänker Klyra och hoppar av glädje. Men så tappar hon sin glass på golvet.
"Min glass!!" skriker Klyra som en liten tjej som har nyss tappat sin glass framför en matbutik. Jenny vänder sig om.
"Klyra?!" säger Jenny häpen.
"He-he-hej..." säger Klyra lite nervöst.
To be continued....


Vad tycks???????? Kommentera!!!!!!! Ledsen om det har tagit sådan lång tid att skriva del 6 ^^' Man kan säga att jag har haft lite saker att göra på sistone... Men jag gör mitt bästa :) :D :D :D 
Nästa del kanske det tar lite tid att göra eftersom sportlovet är slut och jag kanske inte kommer att ha lika mycket tid som förut, men ska skynda mig :)

BYE BYE <3

Klyra! Del 5

Hej på er! Efter så lång tid så har jag äntligen skrivit klar på berättelsen "Klyra!" del 5. Innan del 5 börjar så kommer det en liten Flashback:

"Vad är det som händer?! Har du ont någonstans?" säger Klyra och vet inte vad hon ska göra.
Men så får Charlie en liten flashback. Men han kan inte se något, allt är suddigt och dimmigt. Men det ända han lyckas se är två lite suddiga personen, det är en flicka och en pojke.
Vem är dem? Vem är flickan och pojken? Tänker Charlie. Men så blir smärtan värre och tappar medvetandet.
"Charlie!" säger Klyra.

Klyra

Del 5

Charlie känner att hans panna är kall, det känns som snö. Han sätter sig upp, något faller från hans panna ner till hans knä och ser att det är en påse med is. Så det var det här... 

Charlie kollar sig om kring och har ingen aning om vart han är.

"Vart är jag?" undrar Charlie. Han sitter på en vit säng en ganska lik en sjukhussäng och det finns ungefär fem stycken till bredvid honom.

Dörren till rummet öppnas och en kvinna kommer in.

"Du har visst vaknat, hur mår du?" säger kvinnan, hon ser ut att vara vid 25 års åldern. Hon är ganska lång kanske för att hon har högklackar på sig och har svart kort hår och har glasögon på sig. Kvinnan har på sig en vit kappa sådan som en doktor brukar ha och en svart lång ulle-tröja under, hon har en svart kjol.

"Vart är jag?" frågar Charlie till kvinnan. Men så känner han hur huvudet dunkar och värker. "Ah! Mitt huvud!"

"Ta det lugnt, du är inne i sjuksköterskan som är jag. Jag heter Emma." säger Emma och går fram till Charlie. Charlie lägger sig ner igen och Emma lägger påsen med is på Charlie's huvud.

Charlie känner genast hur hans huvud börjar bli kall och gör så att huvudet värker mindre.

"Din kompis förde dig hit, Klyra sa att du hade svimmat och var tvungen att bära dig ända upp hit till tredje våningen. Tänka sig att Klyra kunde bära dig ända upp hit." säger Emma och går fram till sitt skrivbord som är fullt med papper och mappar. "Vad hände egentligen??"

Charlie försöker minnas. Om jag minns rätt så höll jag på att minnas något men precis så kände jag hur mitt huvud började värka... Och jag tappade medvetandet.

Charlie ville inte berätta för henne vad som hände, det skulle kännas konstigt.

"Om du inte vill berätta så gör det inte bara." säger Emma. Charlie känner sig lättad. "Ditt namn är väll Charlie?"

"Ja." säger Charlie.

"Bra. Det är nog bäst om du stannar här inne i resten av dagen och vilar, du har huvudvärk och det inget allvarligt det går över i morgon." säger Emma och Charlie nickar som svar. "Jag har några saker att göra i pedagog-rummet, så du kommer att vara ensam en stund. Är det okej?"

"Ja det är det." säger Charlie. Emma lämnar rummet och Charlie är ensam igen.

Charlie känner sig trött och somnar om.

"Klyra!" säger en röst.

"Jag kommer!" säger en till röst.

"Aah!"

Charlie vaknar med ett ryck och andas häftigt. Han lugnar ner sig tillslut.

"Vilken konstig dröm... Vem är dem..?" säger Charlie till sig själv. Det är så många saker han undrar över.

I Klyra's klassrum.

"Svimmade han bara så där?" säger Maj.

Klyra sätter sig ner på hennes stol, hon är ganska utmattad av att ha burit Charlie hela vägen upp till tredje våningen.

"Nja.. Jag tror han fick huvudvärk eller något och tappade medvetandet." säger Klyra.

"De är ju lite konstigt, jag har haft huvudvärk många gånger men jag har inte svimmat av det." säger Ben. "Är du säker på att du inte slog honom i magen eller något? Dina slag är ganska hårda, vem som helst skulle ha svimmat."

Klyra känner sig arg, hon slår inte vem som helst.

Jag skulle aldrig slå honom!! Och ingen annan heller! Jag...

"Nej! Jag skulle aldrig göra något sådant mot min kompis." säger Klyra och alla i klassrummet kollar på henne, hon sa det ganska högt. Klyra går där ifrån arg.

"Du var lite väl för hård mot henne. Du vet ju att hon inte gillar att slåss, hon gör det bara när det behövs. Hon har inte slåss sen den där dagen och det vet du." säger Sara lite dystert.

"Du har rätt..." säger Ben och suckar. Maj ser ut som ett frågetecken, hon hade bara känt Klyra, Ben och Sara i tre år men ändå så visste hon inte vad dem snackade om.

Klyra springer upp till skolsköterskan. Emma kommer nyss ut från rummet.

"Emma!" ropar Klyra till henne och Emma vänder sig om.

Emma är ungefär 32 år men hon ser ut att vara runt 25 år. Hon är skolans skolsköterska och är väldigt bra på det också. Hon ser ut att vara lång med det är för att hon har högklackar på sig, hon har kort svart hår och har svarta ögon med glasögon. 

Klyra känner henne mycket väl, det är för att när Klyra var mindre så tränade Klyra kampsport i skolans kampsports klubb. Hon fick många blåmärken och brutna ben, dem andra i klubben var mycket hårdhänta mot henne, det var för att hon var den ända tjejen i klubben. Så Klyra spenderade mycket tid i sjukrummet. Så Klyra är den som vet mest om Emma i hela skolan, och det brukar ofta komma många personer och frågar vad hon gillar m.m.

Klyra går fram till Emma och frågar hur Charlie mår.

"Hur mår han?"

"Han mår ännu bättre än hur han mådde när du förde hit honom." säger Emma.

"Är det bra?" säger Klyra.

"Ja det är det. Men för säkerhetsskull så kommer han att stanna där i resten av dagen." säger Emma. "Ledsen Klyra men jag kan inte prata mer just nu, måste göra andra saker. Och förresten det var länge sen jag såg dig i sjukrummet."

"Aah det var det." säger Klyra och vinkar hejdå.

Klyra känner sig glad av att Charlie mår bra, men någat sa henne att det inte är över. Det är något fel med honom. Han kommer inte ihåg henne...

Efter skolan.

Klyra gömmer sig bakom en buske som är framför skolans entre. Klyra håller på att följa efter Charlie, hon vill veta mer om vad som har hänt och särskilt om att varför han inte kommer ihåg henne.

Jag såg en gång en spion film, så det här kommer säkert att gå jätte bra.

Allt går bra med det som Klyra inte vet är att Charlie inte är den ända som blir förföljd, utan hon är också förföljd.

Klyra går några meter bakom Charlie så att han inte ska upptäcka henne. Men så lägger någon en hand på hennes axel och Klyra hoppar till och skriker.

"Aah!" skriker Klyra men stänger omedelbart munnen och kollar bak och ser att det är Ben. Dumma Ben måste han förstöra allt också!! Hoppas inte Charlie hörde mig...!

Klyra vänder sig om för att se om Charlie inte har sett dem än. Men Charlie håller på att vända sig och Klyra börjar känna sig desperat. Hon kollar sig omkring och ser ett gömställe.

Hon sparkar Ben på magen så att han ramlar bak och hamnar bakom en buske och Klyra hoppar efter.

"Vad i helvete g...!" Ben hinner inte att säga mer för än Klyra lägger handen för hans mun och gör ett tecken om att han ska vara tyst.

Charlie vänder sig om och ser att ingen är där bara en rad med buskar och stora stenar och en fontän.

"Jag inbillade mig det nog bara." säger Charlie och fortsätter att gå.

"Puh! Jag trodde att han skulle komma på mig!" säger Klyra och tar bort handen från Ben's mun.

"Em.. Klyra." säger Ben.
"Ja."
"Den här ställningen är lite obekväm, kan du gå av..." säger han och Klyra märker att hon sitter på hans magen.
"Oj! Förlåt!" säger Klyra och ställer sig upp. Klyra borstar av lite jord från sina mörkblåa jeans, Ben gör samma sak fast på sina shorts.
"Du slår verkligen hårt visste du det? Jag undrar verkligen hur jag överlevde den dagen vi slogs mot varandra." säger Ben och lägger ena handen på magen, det gjorde fortfarande ont efter slaget.
Nej! Jag slog honom... Tänker Klyra.
"Ledsen, jag var tvungen att göra det! För annars så skulle Charlie komma på mig." säger Klyra.
"Det är okej! Men varför följde du efter Charlie?" undrar Ben. Klyra sätter sig bredvid Ben på det gröna gräset.
"Jag vill veta mer om vad som hände. Jag vill veta hur han överlevde bilolyckan och att varför han inte kommer ihåg mig. Charlie var den ända som kom fram till mig när jag hade en hård tid. Han är hur kan man säga han är som en bror för mig och en bästa vän på samma gång." säger Klyra och lägger sig på det gröna gräset.
"Jag förstår..." säger Ben och kollar på mig. "Förlåt om jag sabbade din plan..."
Jag förstår hur hon känner sig... Hon vill verkligen att han ska komma ihåg henne. Tänker Ben. 
"Äch det gör inget. Det kan ju inte altid gå precis som man vill." säger Klyra och ler.
"Men du kan ju bara gå till lärarna och be Charlie's adress." säger Ben och tar fram en coca cola från sin väska och börjar dricka.
"Jag vet... Jag tänkte göra det men sen så tänkte jag att jag vill helst göra det här själv, att jag vill vara den som gör så att han kommer ihåg mig och att jag har gjort det utan hjälp." säger Klyra.
"Okej.. Men om du skulle verkligen behöva hjälp så finns vi här för dig och det vet du." säger Ben.
"Så klart!" säger Klyra.
Men så kommer Klyra på något, något hemskt och det är något som hon skulle ha kommit ihåg för länge sen.
"NEEEEEEJ!!!!" skriker Klyra och Ben hoppar till av skräck, han tappar sin coca cola på marken och all dricka spills ut på gräset.
"NEEEEEEJ!!!!" skriker Ben. "Det var min sista!!"
"Jag glömde att jag skulle ha matematikprov efter skolan idag! Fredrik kommer att döda mig!!" skriker Klyra och ställer sig upp. "Ledsen Ben men jag kan inte stanna längre måste gå! HEEEJ DÅÅååå!"
Ben ser hur Klyra försvinner i en sekund. Han kollar ner på sin coca cola.
"Min coca cola..!" säger Ben ledsamt.

Vad tycker ni om den här delen? Kommentera!! Jag vill gärna veta vad ni tycker om mina delar. 

BYE BYE

Klyra! Del 4

Tjenare! Jag hoppas ni gillade min tredje del :D

Här kommer Del 4, hoppas ni gillar den.... Men först en liten tillbaka blick på vad som hände i förra delen :D

"Wow! Köket ser ut att vara helt ny!!" säger Mark och hela köket glittrade(det glittrade inte direkt men det ser ganska rent ut). "Sen när har du varit så bra på att städa?"
"Man vänjer sig med tiden. Kommer du inte ihåg för flera år sen så fick du laga mat eftersom jag var frö liten. Och eftersom du var så usel på att laga mat så fick jag städa upp allting efteråt eftersom du brände händerna hela tiden." säger Klyra.
"Nu minns jag..." säger Mark. "Ska jag beställa pizza?"
"Nej tack. Jag är ganska trött, godnatt!" Klyra går upp till sitt rum. Hon tar på sig sin pyjamas och lägger sig på sin säng.
Hon somnar några minuter efter hon landar på sängen.

Klyra
Del 4

"PIP! PIP! PIP! PIP!" låter väckarklockan. Klyra lägger händerna för öronen för att kunna fortsätta sova, men det fungerar inte hon hör fortfarande pipen från väckarklockan.
"Åh! Dumma väckarklocka!" säger Klyra argt och tar tag i väckarklockan och slänger den mot väggen, den slår i hårt och går i tusen bitar. "Äntligen!"
Klyra lägger sig ner igen och somnar om igen som om inget hade hänt.

Efter 40 minuter...
Klyra öppnar ögonen och sätter sig upp. 

"Vad skönt jag sov!" säger Klyra och sträcker på sig. Hon kollar sig om kring och ser att väckarklockan ligger på golvet och är i tusen bitar. 
"Inte konstigt! Jag slog ju sönder den!!" säger Klyra och bankar sig i huvudet.

Hon springer fram till väckarklockan och ser att den inte går att laga.

"Vad har jag gjort! Det är min nya som jag fick av pappa, vad ska jag göra nu...!" säger Klyra upprörd. 

Klyra suckar sen så ser hon på hennes stora klocka som hänger över dörren till hennes rum, det står 7:38.

"Nej, jag kommer att komma försent!" Klyra skyndar sig på att klä på sig och borstar tänderna och håret. 

Hon kollar på klockan igen och det står 7:45.

"Tåget kommer snart! Jag får väll skippa frukosten. Suck." säger Klyra och springer till ingången av hennes hus. Hon tar på sig sina svarta Converse.

"Hej då pappa! Ska gå nu!" ropar Klyra till Mark.

"Hej då gumman! Ha det så br... Vart är du?" säger Mark när han kommer fram till ingången, Klyra har redan hunnit gå iväg.

Klyra hinner i tid till skolan. Hon öppnar dörren till klassrummet.

"Bravo! Du han i tid!" säger Sara och applåderar. "Vad hände?!"

"Jag råkade ta sönder min väckarklocka... Igen..." säger Klyra och sätter sig ner i sin stol. Hon är ganska trött eftersom hon fick springa till tåget och till skolan från tågstationen.

"Nu igen! Stakars din pappa, han får köpa en ny åt dig hela tiden." säger Sara och skakar på huvudet.

"Jag vet! Jag måste verkligen skaffa en väckarklocka gjord av stål." säger Klyra. "Då slipper i alla fall min pappa köpa en ny väckarklocka åt mig hela tiden."

"En väckarklocka gjort av stål? En ganska bra idé faktisk." säger Maj. Sara och Klyra hoppar till.

"Du bara proppar upp här och där! Hur gör du egentligen?" Säger Klyra och andas in. Sara lugnar ner sig, hon börjar vänja sig med tiden.

"Det handlar om att göra så att andra glömmer bort en och då slår man till." säger Maj.

"Verkar inte vara ett lätt jobb."säger Klyra.

"DING! DONG! DING! DONG!" låter skolans klockor. Lektionerna ska börja.
Läraren Fredrik kommer in till klassrummet och alla tystnar till.
"Sätt er ner! lektioner ska börja." säger Fredrik och alla lyder som hundar. Till och med Albin, skolans skojare lyder. Han brukar alltid skoja med alla lärare och gör så att dem blir nervösa och tappar bort sig under lektionen.


Fredrik är 45 år gammal och har jobbat i skolan mer än 10 år nu. Han är sträng och gillar när alla lyder och gör vad man säger, han hatar när alla stökar till och gör som dem vill. Man ska inte störa eller prata för mycket i klassen för då kan Fredrik blir arg(och det vill man inte att det ska hända... ^^').  


"En ny elev ska börja i skolan i dag. Han har nyss flyttat till stan med sin mamma. Egentligen skulle han börja igår, men visste inte vilket tåg han skulle ta och tappade bort sig. Jag vill att ni uppför er och var vänliga mot honom." säger Fredrik och vänder sig om mot dörren som leder in till klassrummet. "Du kan komma in!"
Dörren öppnas och en kille kommer in. Han går mot läraren Fredrik och ställer sig bredvid honom.
Klyra blir chocad över det hon ser. Killen har vitt kort hår och havsblå ögon.
Är inte den där killen som jag såg igår?! S-så det var ingen illusion!! Är det verkligen Charlie?! Nej... Nej... NEJ! Det är bara en sammanträffande att dem ser så likadana ut, det kan inte vara han. Han är ju.. död... Tänker Klyra.
"Var snäll och presentera dig." säger Fredrik. Killen nickar och vänder sig mot eleverna.
"Hej på er! Jag heter Charlie och är 13 år. Jag har nyss flyttat till stan med min mamma. Jag hoppas vi blir goda vänner." säger Charlie och vinkar. Klyra ser att Charle har ett armband på sig. Armbandet är gjord av gula runda pärlor. 
Han har samma armband som den jag gav till Charlie när vi var små!! Kan det vara möjligt att han...
"Okej nu när du har presenterat dig så ska vi se om vi kan hitta en plats åt dig..." säger läraren Fredrik och kollar runt över klassrummet. 
SNÄLLA kolla inte hittåt!!! Tänker Klyra och knäpper ihåg händerna under bordet, hon gör det eftersom hon har ingen vidare tur med det här och det brukar hända raka motsatsen av hennes vilja. 
Bredvid henne så finns det en ledig plats. Den förra eleven var ganska stökig och störde väldigt mycket Klyra. Men en dag så anföll han henne, men eftersom Klyra är väldigt bra på karate, judo, take-wondo och kampsport vann hur lätt som helst. Och efter den där händelsen så bröt killen benet. Det är en ganska lång historia men nu så är vi inne på en annan sak.
"Aa jag ser att det finns en ledig plats bredvid Klyra." säger Fredrik och kollar mot Klyra. "Du kan gå och sätta dig bredvid henne, hon med brunt hår längs bak."
Charlie vänder sin blick mot Klyra och nickar. 


På nått sätt så känner jag igen henne... Men vart! Tänker Charlie medan han går mot Klyra. Helt plötsligt så känner han att hela huvudet dunkar, han började få huvudvärk. Inte nu igen! Tänker Charlie.
Han faller på knä på golvet med ena handen på huvudet.
"Vad är det som händer! Mår du bra?" säger Fredrik och går fram till honom och sätter sig på knä bredvid Charlie. 
"Ja jag mår bra! Det här brukar hända mig ganska ofta så var inte orolig." säger Charlie och ställer sig upp. "Ni kan fortsätta med lektionen."
"Okej, men om du känner att du mår sämre under dagen så gå till skolsyster och stanna där resten av dagen." säger Fredrik och Charlie nickar och fortsätter gå mot Klyra.


Vad var det som nyss hände? Tänker Klyra och ser ut som ett stort frågetecken.
Alla elever som såg vad som hände lugnade ner sig, det här var ju något man inte såg varje dag...
Charlie går fram till Klyra och hälsar.
"Hej!." säger han och sätter sig på bänken bredvid henne.
"Hej." säger Klyra tillbaka. Charlie sätter sig ner och lägger ryggsäcken bredvid honom på golvet. Klyra vänder försiktigt sin blick mot honom, hon vill verkligen se om det är verkligen han. Charlie märker det och kollar på henne med.
Det är han... Han har samma blick som Charlie... Men om det är han, varför har ingen sagt något! Tänker Klyra och känner sig sorgsen.
"Nu ska vi ha matematik, så ta upp era böcker och slå upp sidan 102. Och jag hoppas alla har gjort läxan till idag!" säger Fredrik och tar upp matematikboken som ligger bredvid honom. 
Klyra fortsätter och tänka och tänka. Hon böjer sig ner mot golvet för att ta sin matematikbok som ligger i väskan. Hon tänker så mycket att hon hoppar till när Charlie helt plötsligt ställer sig upp.
"Professorn! Jag har ingen matematikbok, kan jag få en av dig?" säger Charlie.
"Ledsen men jag har ingen, men jag kan beställa en åt dig. Du kanske kan få den i morgon." säger Fredrik. "Och så vill jag se dig här efter skolan för att göra ett matematik prov för att veta hur bra du är i matte, men var inte orolig om du inte kan något för du kommer från en annan skola och där kanske ni lär er matematik på ett annat sätt. Och nu när jag kommer i håg så var du sjuk den dagen när vi hade provet Klyra, så dig vill jag också se efter skolan."
"Okej." Säger Klyra och suckar. Hon är ganska bra på matematik men inte bäst i klassen.
"Men så länge så kan ju du Klyra och Charlie dela." säger Fredrik och Klyra nickar som svar. Klyra böjer sig ner mot golvet för att ta upp sin matte-bok som hon hade tappat av rädsla.
Klyra och Charlie sätter ihop bänkarna och så lägger Klyra matte-boken i mitten så att båda kan se.
Klyra tog upp sitt häfte där man skriver ner svaren från matematikboken och eftersom Charlie inte har en så fick han ett papper av läraren.


Det kändes konstigt för henne att sitta med Charlie och särskilt när man har trott att den personen är död. Klyra är inte helt 100% säker på att det är han utan bara 97%. 
Jag kan inte tro det!! Är det han eller inte... Men tänk om han är.. En mumie! Ja han har stigit upp från graven och sen så skrev han in sig till den här skolan. Dum huvud! Vad är det du tänker på! Jag börjar verkligen bli galen av allt det här... Tänker Klyra och suckar, hon är i en väldigt kritiskt situation.
Skolklockan ringde och Klyra slappnar äntligen av. Hon går sakta till sina vänner, hon ville bort från Charlie så snart som möjligt. Hon var rädd att se honom.
"Klyra! Vad har hänt?! Du ser ut att vara DÖD!" säger Sara och tar i mot Klyra.
"Jag kunde inte koncentrera mig! Den där killen... Han ser precis ut som Charlie...!" säger Klyra och Sara, Ben och Maj vänder sina blickar mot den nya killen.
"Han?" säger Maj och pekar mot Charlie. Klyra nickar. "Jag har sett honom i en tidning. Han är en väldigt känd pianist, många snackar om honom nu för tiden. Många säger att han är den nyvarande Beethoven och Mozart."
"Verkligen... Jag antar att han har nått sitt mål. Jag är glad för hans skull." säger Klyra. 
Hon är glad för hans skull men ändå ledsen. För om det vara han så har hon missat hans första spelning inför publik...
"Wow så det är han som är den kända pianisten!!" säger Sara.
"Jag tänkte väll att jag hade sett honom någonstans..." säger Ben.
"Em.. Jag ska till toaletten, måste väcka mig med kallt vatten." säger Klyra och går bort från sina vänner. Inte för alltid utan hon ville vara lite ensam.
"Åh Klyra...." säger Sara lite sorgset.


Klyra går upp för trapporna och går in till en av dem första toaletterna som är bredvid trapporna och låser in sig. Hon öppnar kranen och så kommer det ut kallt vatten. Hon böjer sig ner under kranen för att dricka lite vatten och sen så skvätter hon lite vatten mot sitt ansikte. 
"Vad ska jag göra... Jag är så förvirrad. Varför har inte hon sagt något att han är i liv... Fast det förstår jag. Hon måste vara verkligen arg på mig, eftersom det var mitt fel att det hände honom..." säger Klyra och sänker huvudet. Hon tar en bit papper och torkar av sig. 
"Men det konstiga med allt är att om han inte kände igen mig! Vi har ju varit vänner när vi var små. Så varför?"
Klyra tar ett djupt ande tag och går ut från toaletten. Hon går sakta ner för trapporna, men hon ser inte en penna ligga i vägen och snubblar.
"Aaah!" skriker Klyra. Men med rena reflexer så lägger hon båda händerna i ett trappsteg och gör en rondat. "Puh!! Det var såå nära att jag bröt nacken!"
Klyra rätar på sina kläder och vänder sig om. Hon blir helt stum när hon ser Charlie precis stå framför henne. 
"Wow! Du är verkligen bra på gymnastik. Om du inte var det så skulle du säker ligga på sjukhus just nu!" säger Charlie och ser ut att vara imponerad.
"Eh det där, det var ju inget. Och förresten så går jag på kampsport." säger Klyra och lägger ena handen för nacken. "Men tack ändå för kommentaren. Jag har väldigt bra reflexer när det gäller sådant."
"Jag heter Charlie, fast det vet ju du eftersom vi satt tillsammans i klassrummet." säger Charlie och ler.
Jag vet... Minns du verkligen inte mig? Det är jag Klyra!
"Aa Men det är bra att säga sina namn två gånger, då glömmer man inte bort." säger Klyra och små skrattar lite. "Men jag heter Klyra."
"Men minns du inte mig? Det är jag Klyra, din kompis sen vi var små." säger Klyra. Hon ville testa honom och om det är sant att han inte kommer ihåg henne så ska hon göra allt hon kan för att han ska komma ihåg henne.
"Va?? Det är första gången jag ser dig och pratar med dig." säger Charlie och verka att Klyra börjar bli lite konstig. "Vi börjar snart, måste gå..."
Klyra tar tag Charlie's högra hand och visar den för honom. "Men kommer du inte ihåg dem här? Jag har en likadan. Kommer du inte ihåg när jag gav dig den?" säger Klyra och visar sin som hon har på sin vänstra hand.
"Va... Jag tog på mig den här för jag tyckte det var något speciellt och viktigt med den här armbandet... Men jag visste aldrig varför.." säger Charlie och Klyra släpper hans handled. Men så börjar Charlie få huvuvärk, men det var inte som en vanligt huvudvärk utan smärtan är trippel så mycket. Han lägger båda händerna på huvudet.
"Aaah!" skriker han. Klyra verkar undra.
"Vad är det som händer? Har du ont någonstans?!" säger Klyra och vet inte vad hon ska göra. 
Men så får Charlie en liten Flashback. Men han kan inte se något. Allt är suddigt men det ända han ser är en liten flicka sitta med en pojke, men han kan inte heller se dem så bra, utan bara lite.
Vem är dem? Vem är flickan och pojken? Tänker Charlie. Men så känner han att han inte orkar mer smärtan och tappar medvetandet.
"Charlie!" säger Klyra.

Vad tycks?? Kommentera!!

Glad Alla Hjärtans dag!!

Hej på er!!

Glad alla hjärtans dag!! Jag hoppas ni har haft en bra dag i dag.

För mig är det inget märkvärdigt med Alla Hjärtans dag, det är som en helt vanlig dag för mig. 

Men för er så kanske det är annorlunda, några av er kanske har frågat chans till en person ni gillar mycket andra kanske har varit på ett fint ställe med sin pojkvän/flickvän.

Jag tyckte det var som en helt vanlig dag i dag att jag glömde 4 ggr att det var alla hjärtans-dag i dag xD Ha ha ha ha Jag kan vara ganska glömsk ibland.

Men det finns vissa som hatar den här dagen, det kanske bero på att man har ett dåligt minne av den här dagen andra kanske gjorde slut med sin partner m.m. 

Men jag älskar den här dagen i alla fall, fast det känns som en hel vanlig dag för mig... He he...^^'

Men det jag gillar mest med den här dagen är:

• Man kanske får Choklad av någon!! (Vem vet... I japan brukar många göra det i alla fall :D Fats då ger dem det till den man är kär i eller en familjemedlem som t. ex. Mamma & pappa.)
• Man brukar vara extra snäll den här dagen(kan man säga).
• I mataffärer så brukar dem sänka priserna(det är bra antar jag, men det här gäller nog mer till mammorna. Fast godiset kanske också kostar mindre!! SÅ passa på och köp så mycket ni kan!)
• Och så äter man något speciellt hemma och efter så äter man efterrätt (men det gör nog inte ni...). 

Jag kommer inte på mer just nu... Men kommentera och säg vad det är ni tycker är bäst med Alla Hjärtans dag :D :D :D <3 <3 


Här kommer några fina bilder:

I hjärtan så står det:
1: Lyssna på dina mysigaste kärlekslåtar och njut av stämningen.
2: Ta tillfället i akt och berätta för killen eller tjejen du tycker om, hur fin han eller hon är.
3: Krama någon.
4: Laga en speciell middag och bjud någon på en god måltid, med levande ljus.
5: Tänd värmeljus! Det är mycket bättre än lampor, om an nu vill ha något ljus överhuvudtaget.
6: Hyr en film tillsammans med någon och mys i mörkret under en filt.

Men jag hoppas ni fortsätter att läsa mina berättelser i fortsättningen!!

Have A Great Day To Day!! <3 <3 //Nibell