Och här kommer del 8. Men först en liten tillbakablick på vad som har hänt (som vanigt xD) :)
Klyra går hem. Även fast Jenny sa till henne att Charlie snart skulle komma ihåg henne så var hon fortfarande orolig. Massa oroliga tankar repeterade hon för sig själv.
Tänk om han aldrig kommer ihåg mig! Kommer han aldrig att veta vem jag är?
Klyra lägger sig på sin sköna säng. Hon kände sig trött.
Klyra gäspar stort och somnar.
Klyra öppnar den röda skjutdörren till klassrummet, den har börjat tappa färgen och man börjar se färgen som dem har målat över.
Hon ser att Ben och Maj sitter och pratar tillsammans längsbak i klassen, det är där Klyra's och Ben's plats är.
"Hej Ben och Maj!" säger Klyra och suckar. Ben och Maj förstår vad Klyra tänker.
"Ta det lugnt, han kommer att komma ihåg dig, du behöver bara att vara tålmodig. Det har bara gått tre dagar..." säger Maj och lägger en tröstande hand på Klyras Axel. "Det är knappas som att det har gått ett år..."
"Tre dagar! Det är 24 timmar om dagen och tillsammans blir det 72 timmar..." säger Klyra lite deprimerad.
"När du säger det på det viset så får du det att låta som en hel evighet..." säger Ben och suckar. "Det spelar väl inte någon roll om han inte kommer ihåg dig... Jag menar, ni kan ju göra nya fina minnen tillsammans."
"Ben, du får det att låta som om dem vore ett kärlekspar..." säger Maj och flinar.
"Det var nog meningen..." säger Klyra och ger en arg blick mot Ben. Ben kollar bort och lossas som ingenting och små visslar lite. "Men det är inte lätt som du tror Ben... Han är min kompis som hjälpte mig i mina svåra tider... Jag vet att jag är lite tjatig nu, men jag vill gärna att han ska komma ihåg det han har gjort för mig och sen tacka honom för det."
Ben och Maj kollar på Klyra och förstår vad hon menar. Om deras liv hade varit ett rent helvete och sedan blivit räddade av en person, så vill man ju tacka den personen för att ha hjälpt en.
"Jag förstår hur du känner..." säger Maj.
Klyra går och sätter sig på sin bänk och hänger sin väska på stolens ryggstöd.
Helt plötsligt så öppnas skjutdörren till klassrummet och in kommer Sara springande.
"Klyra!!" ropar Sara upphetsat och springer fram mot Klyra, men snubblar och ramlar på magen på golvet.
"Sara!" ropar Klyra och springer fram mot henne, hon lyfter upp henne och bär henne. Hon ser att Sara börjar blöda näs blod. Golvet är ganska hård och man kan få väldigt lätt blåmärken om man ramlar.
"Mår du bra??" säger Klyra och sätter sig på sin plats med Sara i knät. "Sara?"
"Jag mår bra. Det gör bara lite ont i näsa..." säger Sara och ställer sig upp. Hon känner på sin näsa med ena handen och känner att det är något blött.
"Lite ont? Du blöder näs blod!"säger Klyra. Hon plockar upp en näsduk från hennes väska och ger den till Sara, Sara tar i mot den och börjar torka bort blodet från näsan.
"Det är okej Klyra, jag mår bra." säger Sara och andas in och ut. "Jag har stora nyheter!"
"Vad är det för stora nyheter du har?" säger Ben och verkar intresserad. Sara öppnar sin blommiga havsblåa väska och tar fram en stor tidning.
"Kolla här!" säger Sara och pekar på en artikel där det står: "Ung och spelar piano". Under så är det en bild på en kille i en svart kostym som spelar pianot.
"Och gissa vem som är i bilden!" säger Sara och alla kollar noga på bilden utan Sara.
"Charlie!!??"säger alla utom Sara samtidigt. Klyra tar tag i tidningen och kollar noga på bilden för att vara helt säker på att hon inte hallucinerar.
"Det är verkligen han..." säger Klyra och Maj tar tag i tidningen.
"Ja det är han.. Men det verkar som att han ska ha en pianokonsert på söndag." säger Maj.
"Hej på er!" säger en igenkännande röst och alla hoppar till. Alla vänder sig om och ser att det är Charlie som står där och ler glatt.
Charlie är 13 år och är vän till Klyra sedan barns ben. Men han har glömt bort henne på grund av en bilolycka som hände för 9 år sedan. Han är vithårig och har havsblåa ögon, han är mycket glad av sig och blir nästan aldrig ledsen eller arg.
Han är bra på piano och det är det ända som han brukar göra i fritiden.
"Vad är det? Ni ser ut som att ni har sett ett spöke." säger Charlie och kollar undrande på Klyra och dem andra.
"Vi såg dig i tidningen idag!" säger Sara och visar tidningen.
"Så ni såg det..." säger Charlie nervöst. "Jag tänkte fråga er om ni ville komma på min pianokonsert på söndag... Men om ni inte kan komma så är det okej."
"Jag skulle gärna vilja komma!" säger Klyra glatt, hon blev glad över att Charlie bjöd in henne. "Det kommer verkligen att bli intressant att hör dig spela på söndag!!"
"Jag vill också komma!" säger Sara.
"Jag har aldrig varit med i någon piano konsert förut så det kan vara en bra chans att komma, men det kommer att vara mer spännande att höra dig spela Charlie." säger Maj.
"Jag håller med dig Maj. Jag längtar redan tills på söndag!" Säger Ben.
Charlie rodnar. "Tack."
Klyra gäspar stort och somnar.
Klyra
Del 8
Det har gått tre dagar sedan Charlie kom till Klyras skola. Klyra har försökt med allt möjligt för att han ska komma ihåg henne men har misslyckats, men hon har inte gett upp än.Klyra öppnar den röda skjutdörren till klassrummet, den har börjat tappa färgen och man börjar se färgen som dem har målat över.
Hon ser att Ben och Maj sitter och pratar tillsammans längsbak i klassen, det är där Klyra's och Ben's plats är.
"Hej Ben och Maj!" säger Klyra och suckar. Ben och Maj förstår vad Klyra tänker.
"Ta det lugnt, han kommer att komma ihåg dig, du behöver bara att vara tålmodig. Det har bara gått tre dagar..." säger Maj och lägger en tröstande hand på Klyras Axel. "Det är knappas som att det har gått ett år..."
"Tre dagar! Det är 24 timmar om dagen och tillsammans blir det 72 timmar..." säger Klyra lite deprimerad.
"När du säger det på det viset så får du det att låta som en hel evighet..." säger Ben och suckar. "Det spelar väl inte någon roll om han inte kommer ihåg dig... Jag menar, ni kan ju göra nya fina minnen tillsammans."
"Ben, du får det att låta som om dem vore ett kärlekspar..." säger Maj och flinar.
"Det var nog meningen..." säger Klyra och ger en arg blick mot Ben. Ben kollar bort och lossas som ingenting och små visslar lite. "Men det är inte lätt som du tror Ben... Han är min kompis som hjälpte mig i mina svåra tider... Jag vet att jag är lite tjatig nu, men jag vill gärna att han ska komma ihåg det han har gjort för mig och sen tacka honom för det."
Ben och Maj kollar på Klyra och förstår vad hon menar. Om deras liv hade varit ett rent helvete och sedan blivit räddade av en person, så vill man ju tacka den personen för att ha hjälpt en.
"Jag förstår hur du känner..." säger Maj.
Klyra går och sätter sig på sin bänk och hänger sin väska på stolens ryggstöd.
Helt plötsligt så öppnas skjutdörren till klassrummet och in kommer Sara springande.
"Klyra!!" ropar Sara upphetsat och springer fram mot Klyra, men snubblar och ramlar på magen på golvet.
"Sara!" ropar Klyra och springer fram mot henne, hon lyfter upp henne och bär henne. Hon ser att Sara börjar blöda näs blod. Golvet är ganska hård och man kan få väldigt lätt blåmärken om man ramlar.
"Mår du bra??" säger Klyra och sätter sig på sin plats med Sara i knät. "Sara?"
"Jag mår bra. Det gör bara lite ont i näsa..." säger Sara och ställer sig upp. Hon känner på sin näsa med ena handen och känner att det är något blött.
"Lite ont? Du blöder näs blod!"säger Klyra. Hon plockar upp en näsduk från hennes väska och ger den till Sara, Sara tar i mot den och börjar torka bort blodet från näsan.
"Det är okej Klyra, jag mår bra." säger Sara och andas in och ut. "Jag har stora nyheter!"
"Vad är det för stora nyheter du har?" säger Ben och verkar intresserad. Sara öppnar sin blommiga havsblåa väska och tar fram en stor tidning.
"Kolla här!" säger Sara och pekar på en artikel där det står: "Ung och spelar piano". Under så är det en bild på en kille i en svart kostym som spelar pianot.
"Och gissa vem som är i bilden!" säger Sara och alla kollar noga på bilden utan Sara.
"Charlie!!??"säger alla utom Sara samtidigt. Klyra tar tag i tidningen och kollar noga på bilden för att vara helt säker på att hon inte hallucinerar.
"Det är verkligen han..." säger Klyra och Maj tar tag i tidningen.
"Ja det är han.. Men det verkar som att han ska ha en pianokonsert på söndag." säger Maj.
"Hej på er!" säger en igenkännande röst och alla hoppar till. Alla vänder sig om och ser att det är Charlie som står där och ler glatt.
Charlie är 13 år och är vän till Klyra sedan barns ben. Men han har glömt bort henne på grund av en bilolycka som hände för 9 år sedan. Han är vithårig och har havsblåa ögon, han är mycket glad av sig och blir nästan aldrig ledsen eller arg.
Han är bra på piano och det är det ända som han brukar göra i fritiden.
"Vad är det? Ni ser ut som att ni har sett ett spöke." säger Charlie och kollar undrande på Klyra och dem andra.
"Vi såg dig i tidningen idag!" säger Sara och visar tidningen.
"Så ni såg det..." säger Charlie nervöst. "Jag tänkte fråga er om ni ville komma på min pianokonsert på söndag... Men om ni inte kan komma så är det okej."
"Jag skulle gärna vilja komma!" säger Klyra glatt, hon blev glad över att Charlie bjöd in henne. "Det kommer verkligen att bli intressant att hör dig spela på söndag!!"
"Jag vill också komma!" säger Sara.
"Jag har aldrig varit med i någon piano konsert förut så det kan vara en bra chans att komma, men det kommer att vara mer spännande att höra dig spela Charlie." säger Maj.
"Jag håller med dig Maj. Jag längtar redan tills på söndag!" Säger Ben.
Charlie rodnar. "Tack."
Onsdag.... Torsdag... Fredag... Lördag...
Söndag
"Här är vi." säger Klyra. Ben, Maj och Sara gapar stort. Dem står framför den stora byggnaden "Bellcor". Den är väldigt känd av att vara en stor scen och många kända människor har varit där.
"Jag visste att det var en stor byggnad men så här stor!!" säger Maj och tittar imponerande på byggnaden.
Klyra och dem andra hade bestämt att träffas vid tågstationen klockan tre och sedan gå tillsammans till Charlie's pianokonsert.
"Vad står vi här och gapar? Kom så går vi in!" Säger Klyra glatt och börjar att springa till ingången.
"Jag har inte sett henne så här glad på länge.." säger Sara och ler. Maj och Ben håller med.
"Men vi kan inte låta Klyra få dem bästa platserna! Kom så hinner vi ikapp henne!" säger Ben och börjar att springa efter Klyra.
"Jag har inte heller sett honom så entusiastisk på länge. Han var ganska orolig över Klyra." säger Maj.
"Ja." säger Sara.
Sara och Maj skrattar. Men sen så börjar dem att springa efter Ben och Klyra.
